Det råder viss förvirring om vad som egentligen just nu beslutas om när det gäller framtiden för Godegårds skola. Ett nej från bildningsnämnden har i olika rapporter från lokala medier vinklats som ett slutligt nej, vilket inte speglar verkligheten. Tvärtom talar det mesta för en återöppning, även om de olika politiska lägren sänder ut splittrade signaler.
Förarbete och utredningar av olika slag har under hösten och vintern genomförts inför en återöppning av Godegårds skola. Rekryteringsprocessen för lärarna är i det närmaste avslutad, med gott resultat. Därmed har frågan nått skarpt läge.
Bildningsnämnden har utifrån sina aspekter landat i ett nej till en återöppning, trots att nämnden leds av öppningsvänliga Alliansen. Det är förståeligt eftersom nämnden ska fokusera på sitt område, där landsbygdsaspekten kommer väldigt långt ner på prioritetslistan. Ekonomin är hårt pressad, skolorna har svårt att rekrytera legitimerade lärare och elevernas resultat är inte vad de borde vara. Nämnden måste fokusera.
En annan situation rådde när frågan i nästa steg nådde kommunstyrelsen, som har ett övergripande perspektiv på kommunens verksamhet. Därmed ska de sätta olika verksamheter i ett större sammanhang. När fler faktorer vägs in kan beslutet bli ett helt annat, samtidigt som resurser i samma veva förflyttas till bildningsnämnden för att täcka de extrakostnader som en återöppning förväntas medföra.
"Vi har ingen åsikt”, sa Socialdemokraterna och Miljöpartiet i bildningsnämnden. Detta trots att dessa partier valde att hastigt och olustigt lägga ner Godegårds skola. ”Vi tycker att det är upp till nuvarande styret” var beskedet, samtidigt som det hänvisades till att underlaget inte visar något annat än det gjorde 2017. Varför röstar partierna då på ett annat sätt denna gång?
Vad betyder egentligen ställningstagandet att inte ha någon åsikt? Har partierna verkligen inte en åsikt i den aktuella frågan? Självklart har de det, vilket de också medger. Valet att lägga ner sina röster är ett taktiskt val. Kanske för att inte ytterligare förarga väljare i norra kommundelen, kanske utifrån en annan bedömning. Det står dem fritt att göra på detta sätt.
Ibland är det inte lätt att vara politiker med makt. Här ställs Alliansens företrädare inför ett svårt val kring återöppningen. Det skulle medföra ökad livskvalitet och en stärkt landsbygd kring Godegård, men samtidigt högre ekonomiska kostnader och försvagade grannskolor. En utebliven öppning vore å sin sida ett direkt svek mot tidigare löften och en fortsatt försvagad nordlig kommundel.
Ibland är det inte heller lätt att vara politiker utan makt. Här ställs oppositionen inför en situation där den förväntas bekänna färg, men avstår och lägger ner sina röster med hänvisning till att motståndarna styr. Det återstår att se om detta resonemang kommer att prägla den rödgröna oppositionen under de närmaste åren. Om så blir fallet lär det inte bli framgångsrikt.
Väljarna vill ha politiker som säger vad de vill och därefter tar konsekvenserna av det. Både när det gäller politiker som styr och politiker som är i opposition.