Äntligen kom beskedet från Mark- och miljödomstolen när det gäller överklaganden rörande förarbetet inför Lalandias etablering vid Varamon. Det är många som har väntat på domarna som kommer att påverka tätortens, kommunens och regionens utveckling under en lång tid framåt.
Känslorna svallar nu, från olika håll. De som har överklagat och anser sig ha fått rätt gläds över det. Delvis med rätta, men de kanske ändå inte riktigt ska vara så glada som det först verkar. På andra sidan står Lalandia-förespråkarna, med en frustration över att delar av planerna kring etableringen nu fördröjs avsevärt.
Samtidigt ska det konstateras att domstolen har beslutat om någonting väldigt viktigt och helt centralt för Lalandias etablering. Kärnan i verksamheten, badanläggningen, får grönt ljus utifrån kommunens planer. De överklaganden som har kommit in avslås, utifrån att invändningarna inte är tillräckligt starka. Här är sakfrågan prövad och avgjord.
Låt oss begrunda detta för en stund. Vattenlandsdelen har fått grönt ljus av den juridiska världen. Det är väldigt betydelsefullt och ett mycket stort steg mot ett förverkligande av Lalandia-planerna. Historiskt.
Därefter är det dags för en titt på de, för kommunen, betydligt mer besvärande och i det närmaste pinsamma beskeden från domstolen. Kommunens beslut om detaljplaner för Folkets Park, stugbyn och parkeringen upphävs. Motiveringen är att ”underlaget till detaljplanerna innehåller sådana brister att det inte kan bedömas om den föreslagna markanvändningen är lämplig”.
Låt oss även begrunda detta för en stund. Det är alltså inte själva grundtanken som i domen bedöms vara felaktig. Det är i stället kommunens arbete med underlag och utredningar som inte håller måttet. Både när det gäller det så centralt betydelsefulla strandskyddet för området och när det gäller förekomsten av fridlysta fladdermöss saknas avgörande delar.
Att kommunalråd och oppositionsråd är besvikna i anslutning till domarna är naturligt. Nästa steg blir att inför ett överklagande analysera hur det kunde gå så fel i kommunens handläggning av ärendena, för det är av allt att döma ett byråkratiskt misslyckande vi har framför oss. Det är inte primärt ett sakfel som domstolen påpekar när det gäller utbyggnaden vid Varamon, utan i stället flera formfel i handläggning och underlag. Sakfrågan prövas inte.
Paradoxalt nog är domstolens besked någonting som innebär både framgång och motgång för de olika sidorna i konflikten kring Lalandia. Så underlig kan världen vara ibland.