Vi är många som i delar av livet har känt oss mer eller mindre fattiga och har fått prioritera hårt mellan olika utgifter. För vissa är den ekonomiska utsattheten tillfällig eller åtminstone kortvarig, vilket brukar kunna vara hanterbart. Det kan i efterhand till och med vara en nyttig upplevelse att veta hur det faktiskt är att inte ha råd med grundläggande saker.
För andra är situationen mer utdragen eller till och med permanent, vilket är betydligt mer allvarligt. Det är dessutom inte bara den fysiska och materiella världen som påverkas, utan även måendet hos människor. Under en tid går det sannolikt att hålla fasaden uppe mot barn och omgivning, men efter hand blir det omöjligt. Det är tufft att leva i fattigdom, men det ska inte vara något att skämmas för.
Orsakerna till fattigdom och brist på pengar eller resurser är självklart mycket relevanta att identifiera och motverka. Sjukdom, funktionsnedsättningar och psykisk ohälsa är några av orsakerna som kan lyftas fram, men de behöver inte vara de verkliga orsakerna. Fundera i sammanhanget på hur samhället är byggt, hur arbetslivet fungerar, hur den fysiska och psykiska miljön fungerar. Är det verkligen så konstigt att vissa hamnar i situationer som kan leda till fattigdom? Samhället är bevisligen inte byggt för alla.
Samtidigt spelar det i praktiken även roll hur vi hanterar frågan om brist på tillgång till pengar eller andra materiella saker i livet. Särskilt inom offentliga verksamheter som skolan, där barnen står i centrum, är det viktigt att minimera de tillfällen där föräldrar förväntas bidra med konkreta pengar till resor, presenter eller annat. Att skicka med barnen fika till en utflykt någon gång då och då är hanterbart, men någonstans där går gränsen.
Det handlar också om hur vi pratar om, eller inte pratar om, vad barnen har gjort på sina lov när de kommer tillbaka till skolan igen. Fokusera inte på resor eller julklappar. Skolor kan dessutom underlätta för barn på flera sätt, exempelvis genom att ge tillgång till gratis mensskydd. Ingen ska behöva avstå skolan på grund av brist på sådana.
Avslutningsvis skickas en varm tanke till människor och organisationer som hjälper andra i nöd. Stadsmissionen, RIA, kyrkor och matbutiker som skänker varor är några exempel. De offentliga institutionerna ska göra mycket, men de kan inte göra allt. Det behövs många som bryr sig och på riktigt gör någonting gott för sina medmänniskor. Inte bara i tanken, utan även i konkret handling.