Vad betyder egentligen Piraterna för Motala och går det ens att rädda föreningen? Det är två intressanta kärnfrågor när man ska ta ställning till om kommunen ska skjuta till ytterligare pengar till stadens speedway eller inte.
Finns man inte syns man inte. Syns man inte finns man inte. Två intressanta påståenden som på ett märkligt och samtidigt logiskt sätt kompletterar varandra. Om det inte finns något att skryta med kommer man inte att lyckas med marknadsföringen och om man inte sköter marknadsföringen kommer det inte att finnas något att skryta med.
För några år sedan var Piraterna en av Motalas kronjuveler. Framgångarna med SM-gulden 2011 och 2013 gjorde avtryck i Idrottssverige och bidrog till att skapa en positiv prägel. Det fanns framåtanda, framgång och framtidstro. Av detta finns nu ingenting kvar och föreningen ser ut att gå mot en i det närmaste given konkurs, bland annat på grund av det sportsliga fiaskot under året och sportens eget interna dödshot.
Vem tror på en framtid för svensk speedway? Vem tror på en framtid för Piraterna? Det finns bevisligen de som gör det, men de är fåtaliga och har en mycket tuff uppgift framför sig. En intressant fråga i det sammanhanget är vad som vore bäst för föreningen på sikt – en rekonstruktion och eventuellt en konkurs, eller en räddningsinsats från en räddande ängel?
Den ängel som finns inom räckhåll är Motala kommun, där de politiska lägren nu diskuterar hur de ska ställa sig till frågan om att aktivt gå in och försöka rädda Piraternas överlevnad. Olika potentiella alternativ till handling verkar finnas, bland annat baserat på de byggnader som Piraterna äger (på kommunens mark).
Frågan är komplicerad. Piraternas skuld på två miljoner kronor till kommunen och föreningens betydelse för Motala ligger i den ena vågskålen. I den andra vågskålen ligger risken att bränna ytterligare pengar på en verksamhet som ändå ser ut att vara dödsdömd. Det finns inga garantier för att räddningsinsatsen kommer att lyckas, varken på kort eller lång sikt.
”Värna om kommunens pengar” säger Socialdemokraterna, som vill rädda Piraterna för att kunna få tillbaka lånen. ”Värna om kommunens pengar” säger Moderaterna, som inte vill skjuta till mer pengar. Förvirrande argumentation. Båda sidor säger samma sak, men vill två helt skilda saker. Vem och vad ska man tro på?
De politiker som vill rädda Piraterna måste i sammanhanget förvissa sig om att sannolikheten för att föreningen ska överleva och på sikt återvända till den yppersta eliten är tillräckligt stor för att fortsätta satsa. Där ligger en tung bevisvbörda. Om räddningsaktionen misslyckas är insatserna förgäves, då det exempelvis inte finns någon relevant ungdomsverksamhet att rädda. Så är fallet många gånger i andra idrotter, vilket kan utgöra en anledning att rädda en elitförening.
Frågan kommer av allt att döma avgöras under november månads fullmäktigesammanträde och mycket sand hinner rulla under hjulen innan dess. Dock inte på Dunteberget.