När verkställande direktören för Vadstena Fastighets AB (VFAB) i förra veckan fick lämna sin post med omedelbar verkan väcktes ett antal kritiska frågor. De är dock inte riktade mot personen, utan mot orsaken till och processen bakom avsättandet av vd.
”Vi såg ett behov av en ny typ av ledning för att kunna driva bolaget framåt på ett effektivt sätt ur ett helhetsperspektiv” kommenterade VFAB:s ordförande Magnus Gustafsson (S) i MVT under förra veckan. Det är vackra ord som kan tyckas självklara och vitsorden om den nu avgående vd:n Lars Larenius är även de hedrande, men citatet är samtidigt en kritik mot Larenius ledarstil och förmåga att se helheter.
Det är i sammanhanget naturligt att fundera kring vilka frågor som politikerna och vd:n har varit oense om, för de måste finnas där. Samtidigt talas det om ”stora ekonomiska utmaningar” för kommunkoncernen, vilket inte är någon överraskning. Men vad är egentligen konfliktens kärna?
Planeras det en kontroversiell försäljning av fastigheter, kommer det att behöva dras i handbromsen för nya investeringar eller är det stora besparingar som krävs av VFAB inom kort? Är det någon annan sakfråga eller personlighetsdito som ligger bakom? Det är ingen rolig sak att spekulera kring faktorer som dessa, men det blir oundvikligt att ställa frågorna när en vd lämnar sitt uppdrag ”på dagen”.
Vad kostar då kalaset för skattebetalarna? Utifrån förutsättningarna måste vi utgå från att det blir en rejäl slant. Orsaken är att Larenius har varit vd för bolaget under 15 års tid och därmed har arbetat upp både lön och olika villkor. Därtill är det arbetsgivaren som har valt att initera processen inför avslutningen, vilket gör att den anställde har ett övertag i förhandlingarna.
Om en person i en chefspost av det här slaget slutar med omedelbar verkan innebär det i praktiken att arbetsgivaren har köpt ut personen för en ansenlig summa pengar. Under det halvår som uppsägningstiden är aktiv kommer inte heller något arbete att utföras av den avgående vd:n, vilket utöver den rena kostnaden i pengar är en stor förlust för verksamheten.
Det är fullt förståeligt att Lars Larenius vill avsluta sitt uppdrag så snart som möjligt, om det nu så är att hans kompetens och ledartyp ifrågasätts. Vem vill vara kvar i en organisation där man inte sägs duga för att leda arbetet framåt? Hårda ord, men det är så agerandet kan uppfattas.
I sammanhanget har det därtill framkommit oklarheter i processen. Det är styrelsens uppdrag att tillsätta - och avsätta - verkställande direktör för ett bolag, där finns inga konstigheter. Frågan är bara vad som egentligen har hänt den här gången?
Styrelsen i VFAB fick inte kännedom om diskussionerna innan Larenius i praktiken redan hade blivit avsatt. Först efter att förhandlingar om villkor i samband med avslutandet av anställningen hade slutförts informerades styrelsen. Detta är anmärkningsvärt och strider mot logiska principer om i vilken ordning saker bör göras när en styrelse tar beslut.
Därtill finns det fler underligheter med hastigt avhoppade ledamöter och dubbla styrelsemöten på kort tid. Sista ordet i den här frågan är med största sannolikhet inte sagt. Åtminstone vissa av de dolda korten måste upp på bordet.
Tobias Josefsson