Nyligen publicerades något så byråkratiskt icke häpnadsväckande som en rapport från Övergödningsutredningen. På ett uppdrag från regeringen 2018 har denna undersökt ett antal faktorer som påverkar övergödning i svenska marker. Verksamheter som jordbruk, hästhållning, skogsbruk, industrier och hushållskonsumtion avhandlas i den 324 sidor långa rapporten.
Det finns många olika delar i den som är intressanta att studera av olika anledningar, den här gången är det hästhållningen som är i fokus för denna ledare. Hästen har varit en företeelse i det mänskliga samhället i över 5 000 år och den fyrfota följeslagaren har inneburit enorma fördelar för människans möjligheter att bland annat bruka jorden och transportera sig.
I dagens moderna svenska samhälle har hästen fått en mer tillbakadragen funktion, men tro inte att den är irrelevant för det. År 2016 uppskattades i statistikutredningen ”Samhällsekonomiska effekter av hästnäringen” en omsättning på över 30 miljarder kronor i Sverige, med i storleksordningen 17 000 sysselsatta helårsarbetskrafter. Bara i den starka hästregionen Östergötland fanns över 15 000 hästar, som genererade en konsumtion på en miljard kronor.
De effekter i form av friskvård, välmående, fostran och andra mer kvalitativa bidrag från de fyrfota vännerna tillkommer dessutom ovanpå det. Djur är fantastiska på många olika sätt, inte minst i just interaktionen med människor som kan resultera i lägre stressnivåer och att få människor att på olika sätt må bättre.
Hur hänger då hästens starka positiva inverkan på samhället ihop med en utredning om övergödning? Jo, saken är den att det i den nu aktuella rapporten från Övergödningsutredningen listas ett antal åtgärder som har potential att i det närmaste totalt rasera den vardagliga hästverksamheten för mängder av människor runt om i landet.
Max tio procent av en hage ska få vara upptrampad. Två till tre hästar per hektar mark ska tillåtas. En hage ska max få användas i tio år. Ingen gödsel ska få finnas på frusen mark. Hästar ska inte få vistas nära diken eller vattendrag. Hagar ska mockas.
Den som förstår sig på hur hästvärlden fungerar i praktiken inser snabbt att det vore direkt vansinne att genomföra regler av det här slaget. Trots det resonerar säkerligen utredningen i dessa banor utifrån goda grunder. Problemet i det större perspektivet är bara att de tänkta åtgärderna endast baseras på övergödningsaspekten och inte tar någon hänsyn till övriga effekter.
Så kan man i nästa steg inte bedriva konkret politik, vi måste kräva mycket mer än så för att låta förslag bli verklighet. Konsekvensanalyser är helt centrala.
Det ska dock sägas att de nämnda begränsningarna ovan, som med rätta upprör många engagerade hästmänniskor, inte är några konkreta förslag till regler eller lagar. De är i stället skrivningar i en bilaga till rapporten. Likväl finns det förslag från utredningen att SLU och Jordbruksverket ska få i uppdrag att utreda nya regler för hästhållning, vilket kan leda till överdrivna åtgärder.
Ibland måste man helt enkelt hålla koll på övergödningsutredningar, så att de inte får oanade och ödesdigra konsekvenser.
Tobias Josefsson