Drygt ett år efter valet var det i tisdags dags för MVT:s och Företagarnas årliga politikerutfrågning i Vadstena. Kommunvalet 2018 blev intressant i den historiskt sett politiskt flexibla kommunen, där majoriteter har sett ut vitt skilda sett och därtill förändrats under pågående mandatperioder.
Därtill har partier kommit och gått, exempelvis i form av Konsensus som i dag är största oppositionsparti och Liberalerna som i valet tappade sitt mandat i fullmäktige. Majoritetens företrädare har dessutom haft den dåliga smaken att blanda sig i vem som ska företräda oppositionen. Att påstå att det har varit lugnt under mandatperioden är felaktigt, för det händer saker på olika sätt.
I dag regeras Vadstena av de två största partierna Moderaterna och Socialdemokraterna, tillsammans med Miljöpartiet. Även om det ”bara” har gått ett år är den övergripande känslan att det ändå har börjat röra på sig kring byggnationer och annat. Visserligen är det alltid så att tidigare styren kan ta åt sig en del av äran för det som händer just nu, men likväl börjar det hända saker. Mer måste dessutom fortsätta att hända framöver.
Det hettade aldrig till under utfrågningen, som var tämligen förutsägbar sett till innehållet. Det behöver i och för sig inte vara dåligt, eftersom det betyder att politikerna i stort håller fast vid sina åsikter och planer.
Även om det inte bidrar till en spänstig debatt är det ett tecken på att det är en viktig långsiktighet som råder. I stora delar är majoritet och opposition också överens om behoven och huvuddragen framåt i tiden, vilket är en styrka.
Näringslivsklimatet ser på pappret ut att ha förbättrats rejält det senaste året, placeringen i den största rankningen har förbättrats smått mirakulösa 108 platser på ett år. Den livsnödvändiga turismens positiva utveckling är en bidragande faktor till det.
Under utfrågningen var det annars att rent fysiskt trångt bland de fem partierna i opposition. Däremot var det verbalt väldigt tydligt att Konsensus och Vänsterpartiet är ledande utifrån att de tog klart mest plats under kvällen. Nye Björn Sandberg från Sverigedemokraterna var visuellt uppenbart yngst på scenen. I övrigt var hans bidrag i debatten, för den som kan sin Douglas Adams, i stort sett menlöst.
I debatter av det här slaget är det alltid relevant att studera köns- och åldersfördelning. På scenen fanns en enda kvinna, Frida Edholm från Konsensus. I övrigt var det på sedvanligt tragiskt Vadstenasätt män, män och män som representerade partierna. Dessutom äldre sådana.
Det är inget fel i att äldre, kunniga män innehar ledande poster inom politiken. Tvärtom. Problemet uppstår däremot när de fullständigt dominerar det politiska livet, eftersom situationen inte återspeglar befolkningen i samhället. Inte ens i Vadstena, med sin åldrande befolkning.
Partierna måste lokalt arbeta ännu mer, återigen, för att värva kvinnor och yngre företrädare, vilket Frida Edholm också krasst konstaterade. Det är ingen lätt uppgift, men det måste göras för att behålla demokratins legitimitet. En generationsväxling i Vadstenas politiska liv är direkt nödvändig.
Tobias Josefsson