Regeringen har bestämt sig för att flytta in gränskontrollerna i klassrummet genom att låta ensamkommande ungdomars skolresultat vara avgörande för om de får uppehållstillstånd eller utvisas.
Lärarförbundet är positivt och kritiskt på samma gång. Fackförbundet tycker att det är bra att ensamkommande får gå klart skolan i Sverige. Samtidigt är man rädd för att Migrationsverket kan komma att begära ut ungdomarnas studieresultat. Den politiska viljan att ge uppehållstillstånd för alla ensamkommande, oavsett skyddsskäl, är tydlig.
Det borde inte ens vara en fråga för Lärarförbundet att behöva ta ställning till. Fackförbundets företrädare besitter knappast kompetensen att döma i asylrättsärenden. Enskilda lärares personliga känslor för eleverna, egen politisk övertygelse och rädslan för att medverka till att någon blir utvisad kan onekligen komma att spela roll i betygssättning och frånvarorapportering. Det är en orimlig börda att lägga på dem.
Vad den nya lagen egentligen visar på är en politik som har svårt att skilja mellan vad som är arbetskraftsinvandring och vad som är asylinvandring.
När vissa av ungdomarna får jobb kan det bli ekonomiskt gynnsamt för Sverige, eller inte. I sammanhanget är det dock ointressant, för Sverige har inte tagit emot dessa ungdomar för ekonomins skull. Det har vi arbetskraftsinvandring till. Sverige är i stort behov av personer med vissa slags kompetenser, men den arbetskraftsinvandringen utgörs inte av tonårskillar från Afghanistan.
Antingen bedöms man ha asylskäl eller inte. Om inte ska man utvisas. Sverige behöver fokusera på att ta emot de mest behövande, förslagsvis genom ett utökat kvotflyktingssystem, istället för att stirra sig blint på vilka som råkar knacka på rikets dörr.
Vi kan förmodligen öka mottagandet av såväl arbetskraftsinvandrare som skyddsbehövande om systemet struktureras upp. Det är missriktad humanism att låta migrationspolitiken fortsätta som den gör nu. Och det är fel att lärarna ska behöva vara migrationshandläggare. (Liberala nyhetsbyrån)