Att berömma Motala kommun för att förskolans personal kommer att få arbetskläder kan närmast liknas vid att sparka in dörrar som sedan länge är nedmonterade och skickade till Tuddarp för omhändertagande. Ändå är det värt att göra, inte minst utifrån den ledare som våren 2013 propagerade för just arbetskläder till denna utsatta personalskara. Nu blir det verklighet.
På MVT:s ledarsida i mars 2013 konstaterades att begreppet arbetskläder i högsta grad var tillämpligt även för den pedagogiska personalen inom förskolan, inte enbart för den personal som arbetar runt omkring själva kärnverksamheten. Många exempel på införande hittades runt om i landet, där insiktsfulla beslutsfattare hade sett problemet och vågat ta itu med det.
Nu ser det alltså ut som att Motala kommun sällar sig till denna positiva skara kommuner, vilket förtjänar beröm och hejarop. Inte minst ur genusaspekt är det en fråga som måste tas itu med. Det är hög tid att Skatteverkets bestämmelser kring arbetsregler kompletteras med fler yrkeskategorier än klassiskt manliga exempel som betongarbetare, murare, smidesarbetare och svetsare.
Förskolepersonal har all rätt att finnas med i denna skara. Deras plagg uppfyller kraven i formuleringen "kläder som utsätts för starkt slitage, kraftig nedsmutsning eller annars förbrukas osedvanligt snabbt”. Lägg därtill kraftigt förhöjd risk för spridning av sjukdomar, inte bara till personalen utan även deras anhöriga.
Den kostnad som anges för ett baspaket med arbetskläder är storleksordningen 3 800 kronor per anställd, vilket ger en initial utgift på omkring två miljoner kronor för kommunen. Detta måste närmast ses som en investering, eftersom insatsen både förhöjer arbetsmoralen och potentiellt också kan minska frånvaron hos personalen i förskolan. Både de själva och deras anhöriga kan komma att bli friskare.
Samtidigt måste man inse att problemet med arbetskläder inte enbart löses genom en uppsättning kläder. Att inte kunna byta eller hinna tvätta vissa plagg exempelvis mellan arbetsdagar kan i stället medföra negativa effekter på smittorisker och hygien. Personalen tar i dag ett stort ansvar genom att själva byta kläder mellan arbetsplatsen och hemmet, samt mellan olika arbetsdagar. Om enbart en uppsättning arbetskläder skulle användas blir situationen en annan.
När väl saker och ting har satt sig kring denna initiala förbättring är det sannolikt dags att ta itu med liknande områden inom kommunens verksamhet. Ett exempel lyftes på detta fram på MVT:s sida på Facebok i samband med artikeln om förskolepersonalens arbetskläder. Timvikarier i Bemanningscentrums verksamhet, som omfattar äldreomsorgen och sociala resursverksamheten, har i dag inga arbetskläder. Säkerligen finns det andra arbetsförhållanden som också behöver ses över.