Den 16 juli 2021 vaknade Migrationsverket efter över ett år i dvala. Ett nytt rättsligt ställningstagande om situationen i Afghanistan presenterades. Efter att landet själv vädjat till omvärlden att sluta skicka tillbaka landets medborgare på grund av flera parallella kriser i landet hände äntligen någonting hos beslutsfattarna.
Migrationsverket anger att utvisningarna till Afghanistan stoppas för att säkerhetsläget i Afghanistan har ändrats ”på kort tid”. Tiden är förvisso en av få saker i vårt universum som faktiskt är relativa enligt Einsteins teorier, men påståendet är absurt. I flera år har säkerhetsläget i det krigs- och terrordrabbade landet varit så kaotiskt att inga människor bör åka dit. Tvärtom fortsätter antalet människor som flyr därifrån att öka.
En av de utlösande faktorerna nu är att USA:s militära trupper lämnar Afghanistan. Det ger fritt spelrum åt främst talibanerna, som enligt deras ledare nu kontrollerar 85 procent av landet. Migrationsverket har länge hänvisat till internflykt i landet som en ”lösning” på återvändande, men det är orealistiskt. Även huvudstaden Kabul är frekvent drabbad av attacker på oskyldiga människor, till och med försvarslösa skolbarn. Häromdagen besköts presidentpalatset med raketer, mitt under en bönestund vid en muslimsk högtid.
Flen, en sen lördagskväll kl 22. Efter Migrationsverkets besked släpptes en tidigare asylsökande ungdom ur förvaret. Det som skulle kunna vara en åtminstone tillfällig frihetskänsla förvandlades till ny desperation. Killen står plötsligt där ensam i den svenska sommarnatten. Utan pengar, utan kontakter, utan någon form av stöd. Inga tåg går till annan ort och ingen hjälp finns att få på plats. Ovärdigt ett land som Sverige.
Migrationsverkets haveri med rättsövergrepp och humanitära övertramp sedan 2015 är ett faktum. Lägg därtill veliga politikernas godtyckliga lagar, med retroaktiv (!) verkan. Det finns utifrån verkligheten år 2021 bara ett rimligt sätt att hantera situationen. Amnesti för de berörda. Det är principiellt inte önskvärt, men det är det enda rimliga. Efter många år av psykisk terror mot de tidigare asylsökande ensamkommande flyktingarna kan vi omöjligt utsätta dem för ännu mer. Ytterligare ett halmstrå, som snart dras undan. Ytterligare ett ljus av hopp, som omgående släcks igen.
Om inte humanismen är skäl nog, tänk på pengarna. Det är miljoner efter miljoner som kastas bort på dygn efter dygn i förvar och genomförande av meningslösa utvisningar. Det måste vara nog på eländet. Amnesti nu.