Allt är som vanligt, men ändå inte

Liberalismen är som vanligt kluven, men den är värre kluven än vanligt.

"Det ligger i liberalismens själ att arbeta utifrån transparens" skriver Tobias Josefsson.

"Det ligger i liberalismens själ att arbeta utifrån transparens" skriver Tobias Josefsson.

Foto: Pontus Lundahl/TT

Ledare2021-03-31 05:00
Detta är en ledare. MVT:s ledarsida är oberoende liberal.

Det finns många partier i Sveriges riksdag. Alla hamnar då och då i en situation där olika åsikter om vad som är rätt väg framåt ställs mot varandra. Oftast är det åsikter som har goda intentioner utifrån ideologi och tro, men det går inte alltid att nå enighet eller ens en klar majoritet.

Miljöpartiet bytte språkrör nyligen med flera kandidater in i det sista. Tro inte att Kristdemokraterna har en lugn intern debatt efter sin högersväng. Socialdemokraterna har stora diskussioner utifrån Reformisternas påverkan. Centerpartiet slits internt mellan de olika alternativen till statsminister. Liberalerna har precis visat upp sin vägvalsångest i regeringsfrågan.

Skillnaden är att Liberalerna diskuterar öppet. Det ligger i liberalismens själ att arbeta utifrån transparens, även om det medför negativa effekter. Toppstyrda partier har en minst lika intensiv intern debatt om olika alternativ, men rösterna från medlemmarna är möjliga att hålla internt. Den som försöker att få tyst på en liberal kommer däremot att misslyckas.

Vägvalet inför 2022 har varit en uppslitande process för Liberalerna. Den har skönt nog fått ett stort engagemang från medlemmarna och det råder en för liberaler ovanligt stark enighet om den övergripande målbilden. Att driva en liberal reformagenda som kan få störst genomslag i en borgerlig kontext. Det finns mängder av bra politik i partiet och mer är på väg, exempelvis ett bygdeprogram som kommer att bli unikt i svensk politik.

Liberalerna har nu fattat ett beslut på sitt partiråd om att kunna ”söka samsyn med riksdagens alla partier” för att en borgerlig regering ska kunna tillträda. Det är här det skär sig i partiet. Ideologiska och existentiella gränser passeras för vissa, samtidigt som andra i Gert Fylking-anda ropar ”äntligen”. Partiledningen har stakat ut sin strategiska väg framåt och i månader fört dialog runt om i landet. Därefter har ett demokratiskt beslut fattats.

Enligt mig är det fel beslut. Om det är så kommer framtiden att få utvisa. Ett antal medlemmar, vissa med mycket stor erfarenhet, väljer nu att lämna partiet och ett antal nya medlemmar tillkommer. Det är därmed ett delvis nytt parti som kommer att gå till val, vilket kommer att få konsekvenser.

Exakt vilka vet vi inte i dag. Däremot vet vi att oroliga tider väntar. Partiledningen och partiet är fortfarande liberalt, men har valt en väg som många liberaler inte tror är rätt väg att gå. Liberalismen är som vanligt kluven, men den är värre kluven än vanligt.