Förra året startade män i vårt land dubbelt så många företag som kvinnor. Under perioden mellan år 2004 och 2020 ökade andelen kvinnliga företagsledare, men bara från 25 till 29 procent.
Ibland behöver också en vidöppen ladugårdsdörr sparkas in: denna underrepresentation är dålig för Sverige. Det leder till att nya affärsmöjligheter missas, potentiella skatteintäkter vaskas och landets tillväxt och konkurrenskraft är lägre än vad det borde vara.
Den leder också till att kvinnor har ett tråkigare och mindre lukrativt arbetsliv. Att starta företag kan nämligen vara arbetsamt, riskfyllt och läskigt – men det är mycket sällan trist. Faktiskt är det så pass roligt och fritt att den som väl halkat ner i entreprenörsträsket sällan lämnar det frivilligt. Den saken råkar undertecknad veta något om: bara glädjen i att få köpa en alldeles egen kaffebryggare till ett alldeles eget kontor kunde för egen del endast jämföras med tonåringens euforiska känsla av att ha tagit sitt första körkort eller flytten hemifrån.
Det finns flera skäl till att kvinnors företagande är mindre omfattande än männens dito. Flera av dessa är möjliga att påverka från politiskt och samhälleligt håll.
En faktor handlar om pengar. Det kostar att starta företag och det är ofrånkomligt. Dessa pengar behöver komma någonstans ifrån, antingen från det egna sparkontot eller någon annans. Eftersom kvinnor generellt tar ett större ansvar i hemmet och arbetar deltid i högre grad, omständigheter som förr eller senare märks i sparkapitalet på banken, är möjligheterna och riskviljan mindre från början.
Situationen blir inte bättre av det faktum att bolag med enbart kvinnliga grundare endast lockade till sig 0,5 procent av svenska riskkapitalinvesteringar under år 2021. Det finns skäl att fråga exempelvis Almi Invest, som ägs till 100 procent av svenska staten, hur det har lyckats undgå att i strategi och praktik gå i bräschen för en mera jämställd allokering.
Skillnaden mellan mäns och kvinnors företagande kan också förklaras med en faktor som är något mer löslig i kanterna. Mer fördomsfullt skulle man kunna säga att kvinnor är mer trygghetssökande än män. Det har kanske sina skäl, men märks i hur kvinnor är mer benägna att starta enskilda firmor. Enskilda firmor är i regel sämre skatte- och regelmässigt än aktiebolag, men möjliggör ofta ett enklare egenföretagande vid sidan av en anställning, snarare än en ordentlig satsning. Genom att införa bättre villkor för denna form av företagande skulle fler kunna leva på den egna verksamheten.
Därutöver finns faktorer som påverkar tillväxtmöjligheterna för redan startade företag. Kvinnors företagande befinner sig ofta inom service- och tjänstesektorn, liksom inom besöksnäringen. Företag inom sådana branscher kan ofta endast växa genom att anställa mer folk och därmed kunna hjälpa eller tillgodose fler kunder. Med det i åtanke är Sveriges unikt höga arbetsgivaravgifter ett faktum som försvårar just kvinnors företags möjligheter att växa.
När regeringen nu tillsatt en ambitiös produktivitetskommission och ägnar stor tankemöda åt att förbättra Sveriges tillväxt och konkurrenskraft, tycks det ändå finnas behov av att påminna om att det faktiskt går att främja kvinnors företagande.
Karin Källström, Liberala Nyhetsbyrån