Är det verkligen rimligt att ett utländskt, privatägt bolag har rätt att göra anspråk på material som befinner sig långt under markytan utanför Ödeshög, under mark som bolaget inte äger? Det är det inte, baserat på grundprincipen om äganderätt. Utifrån dagens lagstiftning är det dock så det fungerar, om det bedöms att samhällsintresset är stort. Även om du äger en bit land så äger du endast den ytliga delen.
Ett utländskt bolag har i olika omgångar genomfört undersökningar i området vid Norra Kärr, med hundratals provborrningar. Resultatet är att förekomsten av zirkonium och sällsynta jordartsmetaller är så pass omfattande att fyndigheten anses vara ekonomiskt brytbar. Det talas om att gruvan kan vara aktiv under flera årtionden.
Den som fokuserar på det rent tekniska jublar antagligen över fyndigheten. De metaller som finns i marken är hett efterfrågade inom olika typer av industrier, inte minst de med mer teknologisk karaktär. Datorer, elbilar, batterier, vindkraftverk och mycket mer har nytta av dem.
Gruvan i Norra Kärr beskrivs som världsunik, bland annat för att den är så pass tillgänglig geografiskt i jämförelse med andra fyndigheter och för att den är världens fjärde största. Intresset för Norra Kärr är dock ingenting nytt. Fyndigheten har varit känd i över ett sekel och redan i mitten på 1900-talet fick Boliden rätten till brytning. Verksamhet inleddes, men nådde aldrig kommersiell skala och 2001 gav bolaget upp rättigheten.
Förutom att lagstiftningen som gör den verkliga markägaren totalt maktlös är föråldrad och principiellt felaktig finns ytterligare ett gigantiskt problem med en eventuell gruvbrytning i Norra Kärr. Den stora risken för att vattendrag i närheten kommer att förgiftas och förstöras av läckage från gruvans verksamhet. Svartån och Vättern ligger i farozonen och även om gruvförespråkarna självklart argumenterar för motsatsen är saken glasklar. Dricksvatten ställs mot gruvdrift och då måste dricksvattnet gå först.
Inte heller detta är någonting nytt för den trogne MVT-läsaren, men det tål att påpekas gång på gång. Vätterns vatten hotas på ännu ett sätt, med katastrofala effekter av en olycka. En olycka som inte kan repareras och som den skyldige aktören garanterat inte kommer att kunna hantera konsekvenserna av.
Vätterns vatten försörjer i dag en halv miljon människor med dricksvatten och fler kommer att bli beroende av det framöver. Sjön och dess vattenkvalitet måste försvaras, både mot ytliga och underjordiska hot.