Det är svårt att skilja personen Johan Petterson från hans konstnärliga uttryck. När han talar om konst och sina uppfattningar låter det nästan som fågelkvitter; en fängslande ström av ljud.
– Jag kom till Vadstena med stort sällskap. Ugglor, blommor, skator, koltrastar. Och en rödhake såklart, det finns ju en viss artrikedom bland fåglar, berättar Johan Petterson.
Samspelet mellan natur och människa har alltid varit centralt i Johans konst. Uppvuxen med illustrationer av Elsa Beskow och hennes likar fick han tidigt ett intresse för hur individen upplever och beskriver sin omgivning. Speciellt det nordiska förhållningssättet till naturen fascinerade.
– Vi har ett själsligt band till skogen som inte finns i andra delar av världen. På flera vis projicerar vi oss själva, menar Johan. En större målning av sprakande röda blommor i en vas sammanfattar hans filosofi.
– Vi plockar rosor och bjuder in dem i våra hem som dekoration. Visst påminner blommor om fyverkerier, fast långsammare? Samband finns överallt, säger han.
När Johan målar föredrar han olja. Kort är anledningen att olja reflekterar ljus bättre än andra färger. Inget djup går förlorat, liksom ett välgjort instrument bär med sig många nyanser av ljud. Just nyanser och lager är något han gärna arbetar med.
– Målningar handlar om lögner. Det finns bara en dimension, men jag vill ge upplevelsen av rum.
Snart är alla tavlor upphängda. 11 april öppnar Vadstena Konstgalleri för besökare och Johan hoppas på en trevlig, social visning.
Men varför är vissa koltrastar upp-och-ner?
– Vänd på tavlan vetja, så hamnar de upprätt, skrattar Johan och snurrar på närmsta tavla.