Missoula är en stad med 68 000 invånare i delstaten Montana i norra USA. Därifrån kom Laura Palmers kusin, Maddy Ferguson, som spelade en viktig roll i ”Twin Peaks”. Och där föddes David Lynch i januari 1946. Snart därefter gick flytten till Sandpoint, Idaho, därifrån till Spokane, Washington och så fortsatte det.
Fadern, Donald Lynch, var forskare vid jordbruksdepartementet och skickades runt till olika landsändar där han kunde experimentera på träd. Därför växte David Lynch upp i en rad småstäder omgivna av skog.
– Jag hade en väldigt lycklig barndom, berättar han i boken ”Lynch on Lynch” av Chris Rodley (Faber and Faber). Vita staket, gröna gräsmattor, blå himmel, mjölkbud, körsbärsträd, Amerika precis som det ska vara. 50-tal och framtidsoptimism.
Att se en glimt av något annat var chockerande. Besöken hos mormor och morfar i Brooklyn, med t-bana och kriminalitet, beskriver Lynch som ”ren skräck”.
I filmen ”David Lynch – The art life” berättar Lynch om en mörk kväll när han var ute och lekte med en kamrat. Plötsligt uppenbarade sig en helt naken kvinna, förvirrad, i behov av hjälp. De båda pojkarna kunde bara se på medan hon togs om hand.
– Jag lärde mig att precis under ytan finns en annan värld, och ännu fler världar om du gräver djupare. Jag visste det som barn men jag hade inga bevis. Det var bara en känsla, berättar Lynch i boken.
Den känslan och den nakna kvinnan, spelad av Isabella Rosselini, dök upp i ”Blue velvet” (1986), David Lynchs fjärde film. Mycket av det som sedan skulle bli ”Twin Peaks” finns där: den vänliga småstaden, hemligheterna, mörkret. Kyle MacLachlan, klädd i svart kostym, utreder ett mysterium – och upptäcker en dold värld av ondska, besatthet och sadism.
Ett annat frö till ”Twin Peaks” finns i science fiction-filmen ”Dune” (1984). Redan där spelar Kyle McLachlan en man som får vägledning av sina drömmar.
Så arbetade FBI-agenten Dale Cooper i tv-serien som alla talade om hösten 1990. Han anlände till den lilla orten Twin Peaks i nordvästra USA, helt hänförd av kaffet och pajen han ätit på vägen dit och fascinerad av den majestätiska skogarna. Han var strikt klädd, korrekt och kufisk. Hans uppgift var att utreda mordet på gymnasieflickan Laura Palmer. I tredje avsnittet drömde han att han mötte henne i ett rum omgivet av röda draperier, och hon viskade i hans öra vem mördaren var.
De röda draperierna är en annan återkommande Lynch-klassiker. De finns bakom Isabella Rosselini när hon sjunger i ”Blue velvet”. De finns i Fred Madisons hemsökta lägenhet i ”Lost Highway”. De finns där som olycksbådande ingångar till ondskan i ”Mulholland drive” och ”Inland empire”. Och de finns på flera ställen i ”Twin Peaks”, bland annat på bild i en kontaktannons. ”Red drapes, Harry. From my dream”, säger Cooper belåtet, säker på sin sak.
I det röda rummet stod Cooper till slut öga mot öga med den onda anden, Killer Bob. Den man som kom ut därifrån var inte längre den gode FBI-agenten. I seriens sista scen ser vi Bob grina mot oss i Coopers spegel. Ingen vet vad som hände sedan.
Men vi vet vad Cooper sade om sin dröm om det röda rummet i tredje avsnittet: ”Plötsligt var det 25 år senare. Jag var en gammal man som satt i en stol”. Allt börjar och slutar där. Drygt 25 år har gått sedan dess. Det är dags att återvända till Twin Peaks.