Den 1 augusti 2018 tillträder Nils Poletti som ny teaterchef på Östgötateatern i Norrköping och Linköping, men redan under våren börjar han att arbeta lite för att lära känna verksamheten.
Nu är det ju ett tag kvar, men vet du något konkret som du ska göra?– Först och främst ska jag sätta mig in i allt som går att sätta sig in i. Det är nog oklokt att komma med tankar innan man har satt sig in i verksamheten.
Nils Poletti är långt ifrån nybörjare inom teaterns värld. Han är uppvuxen söder om Stockholm, där också Turteatern ligger. På Turteatern i Kärrtorp har Poletti varit konstnärlig ledare sedan 2008. "Turteatern har varit, är och kommer alltid vara den Kokill där jag formats och blivit den jag är", skriver han själv på teaterns hemsida.
Turteatern var dock inte hans första erfarenhet som konstnärlig ledare. 2004 var han med och grundade den professionella frigruppen UngaTur, och de första fyra åren var han konstnärlig ledare även där.
Nyligen regisserade Nils Poletti pjäsen "Baba Yaga" på Östgötateaterns scen för barn och unga, Ung scen/öst. Manuset skrev han tillsammans med Manda Stenström och uppsättningen fick fina recensioner i pressen.
Vad är det viktigaste när man riktar sig till unga?– Jag tror det är problematiskt att tänka att man ska rikta sig till unga. I stället ska man göra det man vill göra och bjuda in unga människor och scenkonstnärer att göra det ihop med en. Det räcker liksom inte med att använda smileys på Facebook och hoppas att unga kommer, de måste kopplas in själva. Ung scen/lab där unga får chansen att utvecklas som manusförfattare är till exempel ett jättebra initiativ av Ung scen/öst.
Pia Kronqvist, vd för Östgötateatern, har sagt att dina tankar och erfarenheter behövs för att utveckla teatern ännu mer. Vilka tankar och erfarenheter tror du menas?– Jag tror det kan vara det som jag gjort innan, under och efter Turteatern. Jag kombinerar gärna experimentell teater med att samtidigt locka en bred publik. Vi hade en magisk publik med en ålder mellan 15–40 år. Annars blir det ofta att teatern lockar antingen unga eller lite äldre.
Vad betyder det för dig att du har tilldelats flera olika priser?– Ja... Det är klart det är kul med en bekräftelse på uppskattning, men priser är också läskiga och gör inte jättemycket för skapandet. Det ligger en viss dubbelhet i frågorna: Vem har uppskattat det man gjort? Har man blivit för konventionell?
Nils Poletti har tidigare uttalat sig om att han på Östgötateatern ska ”söka överraska, provocera och förföra, men framförallt underhålla”.
Hur tänker du göra det?– Mycket handlar om att våga ta risker, som jag tror att Östgötateatern och Scenkonstbolaget också vill göra. Våga satsa och kasta sig ut, med den inställningen skapas förhoppningsvis något överraskande. I mitt kvalitetsbegrepp ingår både det som är mätbart och det som är omätbart. Till det mätbara räknas publikantal, recensioner och priser, och till det omätbara räknar jag egenskapen att våga ta risken att misslyckas. Det är som i Idas sommarvisa: ”Du ska inte tro det blir sommar, ifall inte nån sätter fart”.
Vad är det värsta som kan hända?– Det är tråkigt om folk inte tycker misslyckandet åtminstone var intressant att se på, avslutar Nils Poletti.