Lena, känd för sin blommande konst, med mycket citroner och expressiva färger. Gösta, jazzmusiker och vissångare med unik röst.
Mönstret känns igen från andra soffkvällar. Ines och Vera frågar ut gästerna om deras barndom, hur de träffades (vilket är en rolig historia, berättad av båda ur varsitt perspektiv) och om hur tillvaron ter sig i stort och smått. Allt ramas in av musik, önskad av gästerna.
Gösta Linderholm berättar om hur han för 77 år sedan föddes på en sommaräng av en pappa som svek och en ovanligt överbeskyddande mamma. Han serverar väl berättade skrönor från sitt liv på Gyldene Freden med Cornelis och Fred Åkerström sneglande på mäster Taube vid sitt särskilda bord. Han kan också berätta om sin vecka med Kris Kristofferson och Zal Yanovsky, från Loving Spoonful, på det glada 60-talet. Och om sitt förhållande med Amelia Adamo. Allt med nästan stenansikte – men livfullt.
Hustrun Lena kan berätta om modet att måla blommor, inte svart, och om sin vilda pappa Janne, även han en konstnärssjäl som älskade att segla i alla väder.
Och musiken: höjdpunkten är nog när Eva Granlund (Vera) och Charlotta Dufmats tar sig an Georg Friedrich Händels ”Lascia ch’io pangia”. Det blir också Bellman, Nils Ferlin/Lillebror Söderlundh, Evert Taube, Edith Piaf och folkvisan ”Kungsmarschen”. Med mera. Och det låter fint.
Kvällen slutar förstås med att Gösta till tolvsträngad gitarr sjunger flera av sina hits: ”Brittas restaurang”, ”Rulla in en boll” självklart. Och rösten har han i behåll.