Kent Messelths telefon är full av filmer med svarta skärmar. Utan ljud framstår kanske filmerna som misstag, som när man fickringer någon, men i själva verket är det här som många av Kents låtar tar sin början.
– Musiken dyker alltid upp i huvudet först, ofta när jag kör bil, säger Kent. Då får jag köra av vägen och sjunga in melodin. Jag skriver aldrig ner något, bara lyssnar på mina inspelningar när jag ska sätta ihop en text sen.
Det har gått sex år sedan vi besökte den då alldeles nybyggda musikstudion i den gamla ladan norr om Motala. Här står ett analogt mixerbord från 1980-talet bredvid en digital motsvarighet, väggar pryds av LP-skivor och fotografier på idoler som Michael Jackson och Jim Morrison. Men trots att tanken var att spela in sin egen musik här, i Rainbow music studio, så har det mest blivit att låna ut studion till andra produktioner.
– Det tog mig två år att bygga studion och jag gjorde det nästan helt själv, efter det har jag inte haft ro att vara här. Men låtarna trillar ner hos mig ändå, jag har skrivit en 70-80 låtar som bara ligger och väntar på att bli inspelade.
På den gamla flygeln i studion står en CD-spelare, snart en antikvitet den med. Kent sätter igång en skiva med låtar som han bränt över från sin iPad, låtar som han gjort i ett musikprogram.
– Du hör, det är lite Michael Jackson-inspirerat. Såhär gör man ju musik i dag, men det är lite fusk tycker jag, att man bara lägger instrumentslingor på varandra men inte ses och gör musik tillsammans.
Trots att Kent Messelth gjort musik sedan Beatles tid så finns det fortfarande något självkritiskt som pockar i honom.
– I stunden när jag gör en låt så tycker jag att "det här är bra", men sedan går det en tid och när jag lyssnar på det igen så hör jag bara allt som borde låtit annorlunda. Man tycker att man skulle ha hittat en form, hittat sin grej, men nej.
Omgivningens åsikt är en annan. I helgen kommer musikerna Åke Siren och Anders Lockner för att tillsammans med Kent spela in några av hans låtar, en slags nyinvigning av musikstudion.
– Varför nu? Ja, har väl bara fallit sig så. Och så läste jag i tidningen Stim om hur man kan få ut sin musik på olika plattformar. Det är viktigt för mig att folk lyssnar på musiken som jag gör och att de tycker något om den, oavsett om det är bra eller dåligt.