Indiepop
Fyra intensiva dygn i en studio i San Francisco. Mer än så behövdes inte för Motalabördiga musikern Frida Svensson att färdigställa sin debut-EP. Signifikativt för skivan är de tydliga och stämningssättande influenserna av vattenljud i produktionen. Ett tydligt exempel: I inledningsspåret "Follow" möts man av ett droppande vattenljud som ljuder i ett fåtal sekunder och som på ett ofrånkomligt vis sätter tonen för hela plattan. Man sugs utan omsvep in i den "vattenvärld" som sångerskan så tydligt vill vara en del av, och där stannar man tills det avslutande spåret "Run" tonar ut.
Rent musikaliskt är det både dynamiskt och musikaliskt mångfacetterat. Både glädje och vemod tar plats på albumet och soundet varierar från låt till låt. Just därför blir det aldrig tråkigt att lyssna på. Fridas sångröst är väldigt originell och hon låter tyngdpunkten vila på att förmedla en stark känsla via texterna, vilket blir extra märkbart i låten "Kid".
Det finns en musikalisk egensinnighet i denna debut-EP som Frida Svensson ska vara mycket, mycket rädd om. Jag tror att hennes önskan om att bli en fisk kan ta henne långt i musikkarriären.