Prospero har anledning att vara hämndlysten mot nykomlingarna, eftersom ett par av dem fördrev henne från tronen. Men pjäsen slutar ändå i försoning och nåd.
”Var inte rädd”. Orden inleder och avslutar föreställningen. Originaltext med ord som fått en förnyad aktualitet mot bakgrund av terrordådet i Stockholm. I övrigt består moderniseringar av att kvinnor spelar mansroller och vice versa samt nymodiga klädedräkter. Tveksamt om det tillför något. Det kan gå slentrian i sådana uppdateringar.
Upptäcker att jag sitter och längtar tillbaka till tidigare uppsättningar jag sett som utspelar sig i historisk tid med magisk scenografi. Det passar bättre just till den här pjäsen. Däremot fungerar samtida kläder utmärkt i till exempel Östgötateaterns gestaltning av drottning Kristina.
Ensemblen från Örebro länsteater är förstås professionellt drivna och skickliga. Men iscensättningen har en slagsida åt det högstämt högljudda med explosiva fraseringar och stora utspel. Det blir lite skrikigt tröttsamt och det hade nog varit bättre med större dramaturgisk variation med fler lågmälda passager.
”Stormen” är egentligen en komedi och skrevs av Shakespeare omkring 1610, hans sista pjäs. Det hade varit gott nog om den fått utspelas i hans egen tid eller längre tillbaka. Han var ju själv mycket historiskt intresserad. Som det nu blev är den här föreställningen absolut inte en komedi och inte heller särskilt magisk. Baktung kort sagt. Mycket väsen för ingenting.