”Försvinnandet”
Av Peter M Floyd
Regi: Åsa Ekberg.
Medverkande: Maria Selbing, Yngve Sundén, Susanne Hellström, Eleonora de Loughery Nordin, Åsa Ekberg.
Riksteatern på Petrus Magni scen, Vadstena 19/11.
Det är inget fel på Ellen, hon är frisk och stark. Och minnet är lika starkt som kroppen. Hon minns från barndomen precis hur hennes pappa doftade när han lyfte upp henne.
Men ändå är det något som börjat kännas skevt och vingligt. Ellens man Gunnar blir alltmer rastlös och orolig. Han och Ellen har börjat ha samma diskussioner gång på gång. Meningsutbyten i repris. Vissa anekdoter kan Ellen berätta två gånger efter varandra. Även hennes dotter märker det där.
Det blir läkarbesök. Ellen får rådet att undvika stress, hon får medicin och i övrigt ska man avvakta.
Men Ellen är drabbad av Alzheimers sjukdom. Sakta men säkert blir tillvaron alltmer gåtfull för henne.
Det starka med pjäsen är att denna förvandling skildras mest ur Ellens perspektiv. Det går inte att värja sig mot det både smärtsamma och surrealistiskt dråpliga i det tragiska skeendet. Det blir en föreställning som fungerar lika starkt på två olika plan: som upplysning om en sjukdom som blir allt vanligare och vikten av forskning kring den, men framför allt en gripande berättelse om en människa som sakta helt enkelt försvinner.
Ellen reser för att besöka sin dotter ett par veckor. Det är vid jultiden. Men plötsligt är det juni och Gunnar är död och begraven. Det har Ellen missat. När dottern, barnbarnet och personalen på det vårdhem hon till sist har flyttats till talar till Ellen är det allt oftare obegripliga ramsor av förvridet språk. Vi i publiken fnissar med en klump i halsen, hör det Ellen hör och försöker förstå.
Men hela tillvaron luckras obönhörligen upp, blir som till såpbubblor som svävar i väg och brister.
Maria Selbing i huvudrollen som Ellen är fantastisk, oförglömlig.
Föreställningen ges även i Motala den 21 november. Missa den inte.