Enkelt och rått av In Flames/In Flames fortsätter utvecklas

Metal

Nuclear Blast

När det är dags för In Flames, Sveriges största metalband, att släppa ett nytt album är förväntningarna alltid höga. Få grupper tycks ha lika höga krav på sig själva, och det brukar ofelbart leda till stor musik.

In Flames karriär har varit en av de mer intressanta att följa. När bandet startade i början av 90-talet var man i högsta grad delaktig i den rörelse med bas i Göteborg som gav dödsmetallen en välbehövlig injektion av melodier.

Under 00-talet stod det klart att In Flames inte skulle nöja sig med att ha varit med och skapat en genre. Istället ville man vidare och utvecklades åt ett håll som inte föll alla fans i smaken. Med ett mer polerat sound och mindre brutal sång nådde bandet samtidigt fram till en betydligt större publik. Efter ett par år tycktes gruppen tröttna även på den inriktningen, och vävde in mer komplexa låtstrukturer samtidigt som man inte övergav melodierna.

Det är just den här utvecklingen som är det speciella med In Flames. De puritanska fansen har inte alltid varit nöjda, men det går inte att komma ifrån att det har gjort bandet betydligt mer intressant att följa än många av sina branschkollegor.

På ”Battles” visar In Flames återigen att de vägrar stå stilla. De har skalat av de mest progressiva inslagen, istället återstår en råare och enklare version av In Flames än vad vi sett på många år. Sedan är det långt ifrån någon återgång till bandets tidiga karriär. Det är fortfarande ett band som bör tilltala de stora massorna. Ofta blir det väldigt lyckat. I en låt som ”In my room” får det råa härja fritt och melodin är bland det starkaste som In Flames presterat.

Det känns kanske uttjatat att hylla Anders Fridéns sång. Den har länge varit en stor anledning till att In Flames fortsätter att vara relevanta år efter år. Men det går inte att komma ifrån att han står i en klass för sig. Ta bara ”Before I fall” som är en ren uppvisning i hur det går att använda rösten inom metal år 2016.

”Drained” är en klassiskt hårtslående albumöppnare, som hänger väl samman med förstasingeln ”The End” (vars kör inte lär göra puritanerna nöjda). De båda kommer, tillsammans med ett par spår till, att ha givna platser i spellistan när In Flames ger sig ut vägarna. ”Battles” lider möjligen av att långt ifrån hela skivan är lika stark, men den är fortfarande så pass bra att In Flames förmodligen kommer att hålla sig kvar överst på metaltronen.