Prick klockan åtta kliver bandet upp på scen och strax innan har jag tänkt ”Om de kunde spela ’Kungsholmskopplet’!” En låt av Carla Jonsson från albumet ”Himmelska dagar” som kom 1987. En lite undanskymd pärla i Eldkvarns låtskatt.
Och så gör de det, redan som tredje låt. Bröderna Jonsson är ju oundvikligen frontmännen i Eldkvarn och Plura är den meste frontmannen. Det är han som skriver låtar om ”kärlek, sprit och cigaretter”, som han själv säger från Kulturakademins scen denna snöiga luciakväll. Men Carla, som egentligen heter Stefan, är den gudabenådade gitarristen och de ganska få låtar han skrivit har han satt sin egen, starka prägel på.
Första låten för kvällen är ”Fulla för kärlekens skull” och allt sitter ju direkt, som förväntat av ett band som har harvat på i 40 år. Sedan kommer ”Sommarnatt” och ”Pojkar pojkar pojkar”. Och en av Östergötlands stoltheter i rockgenren möts av lämpligt bifall från ett fullknökat Kulturakademin. Vilket fortsätter under ”Alice (himlen kan vänta)”.
Trummisen Werner Modiggårds son Adrian Modiggård är med på den här vinterturnén som, såvitt jag förstår, slutade i Motala på fredagskvällen. Han sjunger förträffligt och spelar gudomligt munspel på ett av extranumren, som kommer redan efter drygt en timme. Det är det enda man kunde anmärka på denna fina kväll: konserten kändes aningen för kort. Å andra sidan får man ”Somliga går i trasiga skor” och den där låten med Adrian Modiggård på munspel som jag tror heter ”Nere på Söder”.
Och alla sjunger med i den fantastiska hymnen ”Kärlekens tunga”.
I vår kommer en ny omgång av ”Pluras kök”, avslöjade rockkocken själv innan bandet spelade programmets signatur ”Vår lilla stad”.
”Folk kommer fram till mig och säger om bandet ’Jag trodde inte ni fanns längre’. Men man vill ju bli ihågkommen för mer än att stå med bar överkropp och supa och röka i ett matprogram i tv”, sa Plura innan bandet rev av den där signaturen.
Det är ju bra att han tänker så. Konserten fredagen den 12 december 2014 i Motala blir ihågkommen ett bra tag, och väl inkörda, solida rockband brukar ju ha en förmåga att bara hålla på och hålla på, och bli allt bättre.
Men nästa gång får Eldkvarn allt köra en tvåtimmars-session. Plus extranummer. Stämningen kräver det.