Tradition som berör själen

Tolv konsthantverkare medverkar i sommarens utställning. Alla är från Öster­götland – utom en som är från Skåne. Och det beror på att utställningens kuratorer ville ha med gröna krukor. Elisabeth Palms varma grönskimrade blomkrukor fyller verkligen sin funktion i helheten.

Två grundupplevelser är slående. Det är en mycket vackert iscensatt utställning i den ståtliga salen. Här tänds den berörande känslan av människors tåla­mod och kärlek till hantverket. Från motsatt håll skulle man kunna invända mot allt slöseri med tid och kraft. Varför tillverka något för hand i dag när maskiner gör allt snabbare och billigare?

Krukor, koppar, filtar, räfsor, verktyg och textilier kan spottas ut ur industrier i låglöneländer. Ändå fortsätter hantverkare i vårt land träget och omsorgsfullt att för hand och av naturmaterial förfärdiga bruksföremål. Lönsamheten är försumbar. Traditionen och kunskapen lever och förs vidare. Man blir rörd och berörd in i själen. Det är så mänskligt och levande motsägelsefullt. Motståndets estetik. Aldrig ger de upp.

Personligt utformade föremål känns och upplevs annorlunda. Den där knotiga räfsan eller krokiga äppelplockaren. De handflätade korgarna, som inga maskiner i världen kan tillverka. Smidda timmersaxar, skinnförkläden, en sittbänk, kaffe­koppar, sommarfiltar. All denna förvandlade materia ger oss en varm klapp på kinden från den som skapat tingen.

Helheten störs dock något av den stora anslags­tavlan till vänster. Pragmatismens seger över estetiken. Och det hade varit fint med glas från Rejmyre.

Men det är en skön utställning som ger lugn och ro i en hetsig tid. Långsamhetens lov sjungs i titeln ”slowcraft” och trädgårdstemat som tolkats fritt. Dessutom är det en god poäng att Hemslöjden i Östergötland arrangerar utställningen just i Vadstena. Kulturen flyttar ju västerut mot Vättern sommartid. Hit kommer turister från när och fjärran. Den starka historiska miljön skapar en idealisk atmosfär åt konstverk alla kategorier.