"Familjen Addams"
Plats: Stora teatern, Linköping.
Publik: Fullsatt.
Regi: Mattias Carlsson.
Medverkande: Petra Nielsen, Christian Zell, Jenny Holmgren, Jesper Barkselius, Gunnel Samuelsson, Carina Söderman, Sven Angleflod med flera.
Spelas till och med den 31 maj.
Det började med skämtteckningar i The New Yorker 1938. Drygt 20 år senare gjorde "Familjen Addams" entré i tv-rutan och serien fick ett enormt genomslag, världen över. Charles Addams välkända karaktärer hann också synas på vita duken innan producenten Stuart Oken till slut lyckades köpa loss rättigheterna och göra en musikal om skräckfamiljen 2010. Det blev stor succé på Broadway, föreställningen hyllades av såväl kritiker som publik. Så var det även när Östgötateatern i höstas satte upp musikalen i Norrköping, för övrigt den första uppsättningen i Europa.
Så det är med andra ord höga förväntningar när "Familjen Addams" ska ha nypremiär på Stora teatern i Linköping. Undertecknad blir inte besviken. Visst, storyn är tunn som silkespapper, men det är strålande underhållning, från första till sista numret. Den klassiska jugendbyggnaden bidrar dessutom med en miljö som gjord för föreställningen.
När vi träffar familjen Addams så har det ofattbara hänt. Dottern, Wednesday, har blivit förälskad. Som om det inte vore nog med det, hon är kär i en "vanlig" kille. Och nu kommer han för att hälsa på, tillsammans med sina föräldrar. Wednesday vädjar till sina föräldrar och resten av familjen att bara för en kväll uppträda som normala människor, något som självklart går åt pipan.
Det är en inspirerad ensemble vi får se, flera av skådespelarna känns som gjorda för sina roller. Slipade och superproffsiga Petra Nielsen, som spelar Morticia, trippar runt i sitt svarta fodral till klänning och hennes dramatiska gester är som hämtade ur en stumfilm. Hon dyrkas av sin man, Gomez, gestaltad med fingertoppskänsla av Christian Zell. Jenny Holmgren är smått explosiv som Wednesday, men den stora publikfavoriten är Jesper Barkselius som Fester. Inte konstigt, han är fantastisk på scenen, med en enastående mimik och närvaro i varje situation.
Det är idel starka röster. Carina Söderman, som den "normala" mamman, glänser när hon i slutet av första akten genomgår en förvandling. Vilken urkraft! Det är förstås en nackdel att inte känna igen låtarna i en musikal, men det visuella fyrverkeri som bjuds uppväger definitivt detta. Vi bjuds på en härlig koreografi, med inslag av nycirkus och sitter många gånger och gapar över de häftiga effekterna.
Det lär bli succé för "Famijen Addams" även i Linköping.