Vadstena Nya Teater har gjort det igen

Per Carlsson har sett den senaste produktionen på Vadstena Nya Teater och sätter högt betyg.

"Semesterparadiset" utspelas på en campingplats.

"Semesterparadiset" utspelas på en campingplats.

Foto: Per Carlsson

Kultur och Nöje2015-03-23 10:46
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

KROGSHOW
”Semesterparadiset”
Plats: Vadstena Nya Teater, Vadstena
Publiksiffra: Fullsatt

Ute har vintern återtagit greppet. Men inne i Vad­stena Nya Teater är badtemperaturen exakt 19,7 grader.
Det är alltså en campingplats vi befinner oss på den här gången.
Vadstena Nya Teater fortsätter att närgranska våra vanligaste svenska människo­typer genom att placera dem i välkända sammanhang.

Först möter vi Janet, gift och skild tre gånger. Hon skriker ”FY FAAAAN VA SKÖNT DÄ Ä MÄ SEMESTER”. Hon har en vecka för sig själv i tältet innan ett urval av barnen (med namn som Mowgli, Tarzan och Champagne) kommer på besök. Anneli Stolt gestaltar Janet komplett med cigg i mungipan, grogg på gång och autentisk östgötska.
Farfar, som han kallas, har återkommit i 48 år till campingen Semesterparadiset. Han var med när anläggningen ”var svartvit”.

Britt-Marie är däremot förstagångsbesökare. Småländska och troende. Hon är van vid tält från de tältmöten hon brukar bevista.

Och så det övre medelklassparet Mona och Claes. Claes vill försöka få tillbaka sin arbetsnarkoman till hustru genom en naturnära semester. Hon blir skräckslagen över bristen på eluttag i tältet och på mobiltäckning. ”Vi komplicerar varandra bra”, konstaterar Claes sorgset och sjunger en ödslig version av Abbas ”Ring ring”. Men han blir inbjuden på kaffekask hos Farfar.

Även Janet och Britt-­Marie finner snart varandra. Janet har erfarenhet av våldsamma män, och det ­visar sig Britt-Marie också ha; hon har fotboja efter att ha dömts för misshandel när hon ingrep vid en våldshistoria mellan ett grannpar.
Min favorit i person­galleriet är den släpigt mässande pedanten och snåljåpen, campingföreståndaren Göran Utbult. Han har till receptionens kafé fått in ett stort parti ­arraksbollar som han ­erbjuder för fem kronor styck och som ”passar fint till en kappusjino”. För att fresta läser han upp förteckningen över bollarnas innehåll, en fruktansvärt lång ­litania som säkerligen är autentisk, med idel konsistensgivare och E-nummer. Fruktansvärt roligt.

Och midsommaftonen kommer. Fem plusgrader, men Göran tröstar: han ­erbjuder gratis (!) nyttjande av den gröna, uppblåsbara bad­krokodilen.
Det blir också grilltävling mellan Claes och den plötsligt uppdykande grill­machofantomen Anders Fors. Claes sjunger ”Anthem” ur ”Chess” men med den inledande textraden ”Jag penslar kotletter…” Också oerhört roligt.
Som vanligt får alla varandra på slutet: Mona och Claes, Britt-Marie och Farfar. Janet är nöjd ändå med att så mycket som möjligt få vara ”själv”. Och Göran har ju sin camping.

Och som vanligt spelar ensemblen med smittande gott humör och sjunger suveränt.
Vadstena Nya Teater har gjort det igen. Föreställningen spelas ytterligare tio kvällar under våren.