TEATER
"Streber"
Plats: Teatersalongen, Motala convention centre.
Publik: Cirka 250 personer.
Regi: Olle Jansson.
Medverkande: Mattias Silvell, Per Grytt, Rasmus Luthander, Emma Mehonic, Eva Melander, Johannes Wanselow och Emma Peter
Det är få författare som lyckats beröra mig som Stig Dagerman. ”De dömdas ö” är utan tvekan en mäktig läsupplevelse, kanske rent av den största som jag haft så här långt i livet.
Denna surrealistiska och suggestiva betraktelse är lika skrämmande som den är vacker och det är sådan litteratur som verkligen har kraften att förändra ett människoliv. Dagermans författarskap ter sig ofta likt en odyssé genom det mänskliga psyket, förtjusande berättelser om att vara människa med ett språk som i min värld många gånger är i det närmaste förtrollande.
När så en samproduktion mellan Riksteatern och Dramaten besöker Motala convention centre under tisdagskvällen med en uppsättning av ”Streber” är det första gången jag får möjligheten att se också en pjäs av Stig Dagerman.
Tematiken är existentiell likväl som politisk och handlingen kretsar kring fyra kamrater som startar en bilverkstad tillsammans. De bedriver den som ett korporativ och vill därigenom bevisa att socialismen är mer än en idé, att den faktiskt fungerar i praktiken. Men det går snart käpprätt åt skogen, kanske på grund av principer och idealism, kanske på grund av en streber, huvudkaraktären Blom som gör sitt yttersta för att manipulera och lura de andra för att själv klättra på samhällets hierarkiska stege.
Jag slås av hur fantastiskt bra man lyckas fånga människomörkret som finns i Dagermans verk. Stämningen på scenen är mörk, i mångt och mycket dystopisk, och i pausen hör jag någon kalla det en ”Spöksonat”. Det konstnärliga teamet har verkligen lyckats göra detta till en sinnlig upplevelse utöver det vanliga. Ljus- och ljudeffekter pulserar i bakgrunden och atmosfären blir stundtals som att balansera mellan vakenhet och dröm.
Hela ensemblen imponerar i sina roller och efter föreställningen ställer jag mig samma fråga som regissören Olle Jansson gör i programbladet för kvällen: Är livsuppgiften vi alla fått gemensam eller individuell?