KONSERT
Paul Di’Anno
Kulturakademin, Motala
Paul Di’Anno. Låter namnet bekant? Om jag säger Iron Maiden då? Nu borde det definitivt ringa klockor. Och vad har dessa att göra med varandra? Jo, den förstnämnda gjorde sig känd som sångare i det sistnämnda 1978-1981.
Därför var det inte så svårt att gissa att de fåtal som löst biljett var ytterst dedikerade järnjungfrufans när herr Di’Anno i egen hög person intog Kulturakademin på torsdag kväll.
Hur sköter sig han sig då i livesammanhang som sångare under eget namn? Undertecknad är tyvärr långt ifrån imponerad. Det egna bandet är beundransvärt tajta i sitt spelande och orsakar ett härligt drag, absolut, men den svagaste länken ligger dessvärre hos huvudpersonen själv.
Stel motorik och tydliga vokala problem i de högre tonerna drar ner underhållningsfaktorn drastiskt. De två rökpauserna mitt under pågående spelning, ståendes oberört i bakgrunden av scenen medans bandet spelar vill jag inte ens kommentera.
Faktumet att setlistan består av legendariskt Maiden-material från deras två första och enda album som Di’Anno medverkade på innan alkoholproblemen lade grunden för hans avsked får dock igång den lilla publiken tillräckligt för att betyget inte ska sänkas ytterligare.
Den solklara höjdpunkten, förutom klassikerna ”Phantom of the Opera” och ”Running Free”, är tveklöst ”Remember Tomorrow”, som sångaren tillägnar till minne av trummisen och forna bandkollegan Clive Burr, nyligen bortgången efter flera års MS. Definitivt en fin tanke, men det räcker ändå inte för att ens väga upp en bråkdel av den i sin helhet relativt tråkiga spelningen. För när recensenten sitter och gäspar åtskilliga gånger under giget kan det bara innebära att hon är måttligt road.