KONSERT
Esbjörn Hazelius Band
Plats: Kulturakademin, Motala.
FOLKMUSIK
Som en del utav Kulturnatten i Motala stod Esbjörn Hazelius Band på Kulturakademins scen under lördagskvällen. Folkmusiken är någonting som ligger mig varmt om hjärtat.
Nu är visserligen genren väldigt bred, mycket ryms inom ramarna och den är svår att definiera eftersom också den, som så mycket annat, utvecklas i takt med samtiden. Hur som helst är den en kontrast till en ofta ytlig och påtagligt kommersiell populärmusik. Vad som tilltalar mig är framför allt det genuina sättet att uttrycka sig, såväl poetiskt i texterna som rent musikaliskt. Det kommer djupt inifrån och bygger mycket på improvisation, spontanitet och drivkraften att faktiskt säga något genom musiken.
Närheten till folksjälen, samhället, landsbygden och naturen står ofta i fokus vilket väcker känslan av samhörighet. Konserten inleds med ”Nu löser solen sitt blonda hår”, en tonsatt dikt av Pär Lagerkvist. Därmed är den poetiska tonen för kvällen ett faktum. Esbjörn Hazelius röst är fantastisk och den skånska dialekten tillför ytterligare dimensioner. Det rullar sedan på med allt ifrån eget material och country till snabb polska.
Grabbarna i bandet är samspelta och skiftar flitigt mellan sina instrument vilket avslöjar en respektingivande musikalitet. De är dock inga energiknippen och det mesta framförs väldigt stillsamt. Därför är det bara naturligt att det är som allra bäst just när tempot är lågt, som ”Spelman”, en sång som uppmanar till att hålla drömmen vid liv med orden ”Håll fast vid din gamla fiol, det är din farkost i natten”. Flest applåder får Esbjörn när han ensam på scenen spelar tre stycken irländska reels med sin fiol. Imponerande och bitvis riktigt stämningsfullt.