”Singelbussen”
Plats: Vadstena nya teater
Publiksiffra: Fullsatt, cirka 90 personer
Betyg 4/5
Det börjar redan i entrén på. Hemmagjorda skyltar förkunnar att här blir det firande. Och huvudpersonerna tar emot oss i publiken redan en timme före jättefesten till Doris och Bennys ära, de som har varit ihop i 30 år. Vännerna samlas kring paret, ”Diesel-Doris”, misslyckad hårfrisörska från Väderstad med ständig cigg i mun och småtutande ur minibrännvinsflaska, och Benny ”Gasfot” med ohygglig hockeyfrilla. Båda förmodligen före detta raggare.
Men festen går snett direkt. Vännerna sjunger intet ont anande en sång på skoj, vars text mer än antyder att Benny nog inte har varit särskilt trogen mot sin Doris. En katalogaria av snedsteg med namns nämnande. Doris liv går i kras och det blir omedelbar separation.
I spillrorna av festen träffar Doris dagen efter städerskan Carmen, invandrad från Spanien, och från henne kommer idén med singelbussen. En buss med idel förhoppningsfulla singlar ska avgå från Vadstena till Paris, romantikens huvudstad. Det ska bara göras ett par stopp i Ödeshög för att släppa på en relationsexpert, Otto med tysk brytning, samt det något slitna rockbandet Hot Turkey, vars medlemmar Lasse, Sven Ingvar och Torleif Stefanzon hoppas på gig.
Bussen rullar söderut och nu börjar det hända grejer mellan singlarna på bussen. Men kanske inte det man väntar sig.
Ombord finns också, förutom de ovannämnda, Rut Granit, ”enastående personlighet som bor hemma hos mamma”, och Conny ”Turken” Bengtsson, ”bilreparatör från Skänninge med stora drömmar”.
Det här är främst en musikföreställning och själva handlingen klaras av i korta sketcher mellan sång- och musiknumren, som är coverversioner, utvalda med en stundtals förvånansvärd fingertoppskänsla. Här finns Bee-Gees ”Stayin’ alive” och AC/DC:s ”Highway to hell” men också Stings ”Practical arrangement”, strålande framförd av Roland Chantre i rollen som ”Turken” Bengtsson. Dessutom är duettversionen fantastisk av Meat Loafs ”It’s all coming back to me now” mellan Roland Chantre och Gabriella Wahlström som spelar Carmen.
”Äkta kärlek finns bara i kärlekssångerna” säger Diesel-Doris sorgset. Kanske det, ensemblen på Vadstena nya teater kan i varje fall förmedla musikalisk kärlek.
Bussen når inte riktigt Paris, men nästan. Det finns ju flera slags Paris, man behöver inte resa så långt.
Musikaliskt är finalnumren också riktigt fina: den gamla femtiotalsdängan ”Mr Sandman”, som sjöngs av The Chordettes 1954 och den sista låten på Beatles vita album, ”Good Night” i skir stämsång. Mycket snyggt.
Vadstena nya teater bjuder på en helkväll med trerätters och bra musik i en trivsamt trång lokal. Allt serverat med glad energi och förmedlad vardagsvisdom kring ett så stort ämne som kärlek. Det är gott så, man går ut i mörkret på Storgatan med ett leende på läpparna.
Och dessutom: en femma i betyg till organisationen. Föreställningen har fyra akter och i pauserna serveras rätterna av själva ensemblen, utan några som helst longörer. Snyggt det också.