Det saknades inspiration hos revygänget i fjol, man till och med funderade på att inte spela någon föreställning alls. Detta är svårt att förstå när man ser premiären av ”Cirkus Motala?” på nyårsafton.
Här finns precis samma gnista och spelglädje som under tidigare år. Kanske har Folkets hus-gänget rentav fått en kick av att vara ensamma leverantörer av nyårsrevy i Motala, efter att Uffe Holmertz bestämt sig för att stå över 2012.
Som vanligt bjuds vi en berg-och-dalbana med nummer av mycket olika karaktär och kvalitet. Det börjar storslaget, med en snäll sånghyllning till ”Vår stad”, där hela ensemblen presenterar sig. Det finns flera nya ansikten på scenen. Däribland Louise Brandt och Evelina Strand (som gör comeback), som båda två är en tillgång med sina fina sångröster.
Det är emellertid de gamla revyrävarna som dominerar när det gäller sketcherna. Maggan Nyström får många skratt när hon ringer datasupporten för att få hjälp med en krånglande diskmaskin i ett kul och fyndigt nummer. Andreas Johansson återkommer även i år som Hans Villius för att fortsätta historien om Skepparpinan. Den här gången från ett moln, eftersom den välkända rösten ju tystnade för alltid i fjol.
”SD Extra” visar sig inte vara någon sketch med avstamp i ett visst politiskt parti, utan ett pärlband av mer eller mindre dåliga ordvitsar. Skönt torr humor.
Det tar sig ordentligt mot slutet av första akten. Sofia Gustavsson får visa vilken skicklig komediaktris hon är när hon gestaltar en skvallertant under ett symöte. Hon har perfekt tajming och ett härligt minspel, vilket vi får se mer av när hon under andra akten förvandlas till det efterhängsna kommunalrådet Camilla Egberth.
”Vi är tillbaks” är annars höjdpunkten under första halvan, en välskriven sketch om satsningarna på den lokala idrotten i Motala. Lokalrevyn har på senare år satsat alltmer på det lokala. Så även den här gången. Sympatiskt och också något som uppskattas av publiken.
Under andra akten skrattar jag mest åt det utflippade nysnumret ”Attjo!” och ”Privatkiv”, där mannen i familjen effektiviserar familjelivet genom upphandling.
Vi får också flera minnesvärda musikaliska nummer. Det skickliga revybandet får visa sin bredd och det verkar finnas hur många bra sångare som helst i ensemblen. Det är ingen nyhet att Linda Nordlund har en fantastisk röst, men däremot blir jag glatt överraskad över Thobias Nyströms sånginsats i en duett med just henne.
Den väl sammansatta Beatles-hyllningen på slutet måste också nämnas - roligt att få höra inte bara de allra kändaste låtarna från den legendariska gruppen.
Det märks lite premiärdarr på nyårsafton. Den unge sufflören får gripa in ett flertal gånger, så säkerligen kommer ”Cirkus Motala?” att höjas ett snäpp till när ensemblen blivit lite varmare i kläderna. Det kan dock konstateras att Motala lokalrevy ännu en gång levererar en kontrastrik föreställning som man lämnar med ett leende på läpparna.