Konstrastrikt av Sexsmith

Foto:

Kultur och Nöje2013-01-25 08:54
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

POP
RON SEXSMITH
"Forever endeavour"

Cooking vinyl

Ron Sexsmith gör sin egen grej, gång på gång. Ibland är det avskalat, ibland svulstigare, men det går aldrig att ta miste på vem det är man lyssnar på. Inget fel, så länge han fortsätter att göra bra låtar. Och "Forever endeavour" är i mitt tycke kanadensarens bästa album sedan "Retriever" från 2004 .

Den slipade producenten Mitchell Froom har satt färg på materialet, med väl genomtänkta blås- och stråkarrangemang som lyfter flera av spåren. Självklart finns här en rejäl dos av Sexsmiths patenterade vemod, i låtar som "Nowhere to go", "Lost in thought" och lite souliga "Blind eye".

Det är emellertid en kontrastrik platta, med ett flertal sprittande popnummer. "She does my heart good" och "Snake road" skulle ha kunnat vara något av Paul McCartney, precis som "Me myself and wine" med torr humor och skråligt jazzblås.

Det ska medges, har inte spelat de senaste skivorna med Ron Sexsmith särskilt mycket. Det kommer jag att göra med "Forever endeavour".

Släpps den 4 februari.