Plats: Nordvästra kanontornet, Vadstena slott.
Publik: Cirka 100 personer.
Längd: Cirka 2 timmar och 30 minuter inklusive paus.
Medverkande: Theresa Andersson med Mats Lideborg som inledningsakt.
Theresa Andersson är gotländskan som vid unga år flyttade till New Orleans och blev multiinstrumentalist.
Hennes framträdanden är originella och präglas av sprudlande energi, kreativitet och en närmast övermänsklig musikalitet. Barfota förvandlas hon till en enmansorkester med hjälp av så kallade loopmaskiner vilka hon kontrollerar med sina fötter. Med pedalerna spelar hon in ljudslingor av sångstämmor och olika instrument som sedan repeteras, mixas och synkroniseras live, direkt på scenen.
Under lördagskvällen besökte hon Vadstena slott för en spelning i det nordvästra kanontornet och miljön är fantastisk när novemberregnet öser ner utanför.
Kvällen inleds stämningsfullt och försiktigt med Mats Lideborg, singer/songwriter ifrån Motala. En ny musikalisk bekantskap för mig som verkligen känns intressant, väl värd att undersöka för alla oss som inte redan gjort det.
När Theresa så kliver upp på scenen efter drygt en timme stiger temperaturen rejält i den kyliga stenbunkern. Tidigt drar hon igång låten ”Na Na Na” med vilken hon 2008 blev något av ett Youtube-fenomen. Energin och glädjen strålar uppifrån scenen och det är svårt att inte charmas. Vad jag imponeras särskilt av är den musikaliska mångfalden. Det är alltifrån pop till rhythm and blues och influenserna från den afroamerikanska musikskatten är många gånger påtaglig, som hos versionen av Allen Toussaints ”On Your Way Down”.
När hon sedan framför ”Injuns”, som närmast kan beskrivas som psykedelisk folkmusik, blir det uppenbart hur sällsamt begåvad Theresa Andersson är som musiker.
Men bäst i kväll är nog ”Street Parade” som framförs enbart med gitarr. Där i det kalla, dunkla tornrummet är den smärtsamt vacker.
Vad som dock stör mig en aning är hur trångt det är, scenen är lågt placerad vilket medför att stora delar av publiken inte har en chans att se hur Theresa arbetar med loopningarna. Det känns lite tråkigt.
Men det är trots allt en mäktig musikupplevelse.
Fredrik Forsberg