"Tusen trådar"
Plats: Vadstena nya teater.
Publik: Cirka 90 personer.
Medverkande: Roland Chantre, Maria Olofsson, Eva Granlund, Göran Friman, Charlotta Dufmats.Orkester: Albert Hanberg, Marcus Svensson, Mårten Granlund.
Spelas till och med den 1 juni.
Dags för premiär på Vadstena nya teater. Elva skådespelare som tidigare jobbade för Teater Mitt i Maten har startat en ekonomisk förening och tagit över den gamla frälsislokalen på Storgatan. Nu är det dags för den första uppsättningen och ensemblen är så laddad att det känns i luften.
Upplägget känns igen: trerätters middag med teater. Och precis som tidigare är det ensemblen som svarar för serveringen. "Tusen trådar", som föreställningen heter, är en egenskriven musikal. Det börjar med att tre äldre damer, vänner sedan ungdomsåren, bläddrar i ett fotoalbum, vilket får minnena att bossa upp. Snart befinner vi oss i 60-talet när de var unga tjejer med framtidsdrömmar. Det är Desirée, som suktar efter de coola popkillarna i bandet och tänker dra till USA, Solveig, som älskar barn och tänker skaffa många egna, Bodil, den hopplöst blyga pluggisen som helst av allt vill rufsa i drömkillen Lennarts krulliga hår.
Vi får följa dem genom livet, hela tiden med tidsenlig musik smart invävd i storyn på "Mamma Mia"-sätt, uteslutande låtar av Beatles, Stevie Wonder, Simon and Garfunkel och Elton John. Charlotta Dufmats, Maria Olofsson och Eva Granlund är alla övertygande i sina roller och många av sångnumren är lysande. Och det är variation, från Motownsväng till rock'n'roll och ballader. Det är gåshud flera gånger när Charlotta Dufmats och Maria Olofsson greppar mikrofonen. Dessutom är Roland Chantre enorm tillgång med sin starka sångröst - lyssna bara på "The boxer". Han vet också hur man hanterar en elgittar, vilket vi får flera prov på under kvällen.
Och den superslipade kapellmästaren Göran Friman, det musikaliska navet i gänget, verkar stortrivas med det nya unga bandet kring sig. Det svänger riktigt bra. "Tusen trådar" känns som en succé redan efter förrätten, när första akten avslutas med en maffig version av "Hey Jude" som får salongen att koka.
Självklart blir det också många skratt. Om Friman är det musikaliska navet, så är Eva Granlund det humoristiska. Hon går utan bekymmer från mystant till smått odrägliga Rosita från Bankeryd och älskar att göra sig ful, och där är hon svårslagbar. Samspelet med publiken är ypperligt och ger den där lilla extra knorren - man vet aldrig vad som ska komma ur hennes mun.
Visst finns det en del svärta i "Tusen trådar", men det är framför allt en glädjefylld musikalisk nostalgitripp. Det är nog inte bara jag som lämnar Vadstena nya teater med ett leende den här kvällen.