”Ellen Key och ljuset på Strand”
Plats: Vadstena nya teater
Manus: Ingelin och Niclas Angerborn
Regi: Niclas Angerborn.
I rollerna: Ellen Key: Eva Granlund, Malin Blomsterberg: Maria Zackrisson-Mortensson, Verner von Heidenstam: Niclas Angerborn, Wilhelm Stenhammar: Göran Friman, kapellmästare.
Greppet är att fånga pub-liken direkt. Och det gör man. Ensam på scenen kommer den unga, fattiga kvinnan in med kappsäck och hatt. Hon har vandrat till fots hela vägen från Skåne ända till Ellen Keys Strand vid Vättern. Först vågar hon inte ta kontakt, känner sig förlägen inför åsynen av den frustande, nakenbadande Ellen Key och skräms av den stora, blöta S:t Bernhardshunden.
Så börjar den kronologiskt berättande historien om relationen mellan den unga kvinnan Malin Blomsterberg som hushållerska och Ellen Key. Ett varmt, inkännande och mänskligt drama utspelar sig under 1910-talet och fram till Ellens död 1926.
Men tiden är också ond. Vad händer med ingenjör Andrée polarisexpedition? Första världskriget pågår, kvinnor har ännu inte fått rösträtt, kampen för att förbättra barnens villkor är livsviktig. Ellen Key är känd för sin stridbarhet och beundras av Malin, men inte mer än att hon kan säga ifrån ibland.
Malin stressas av alla celebra sommargäster som ska undfägnas med mat och dryck. Hon kan också vara vass i repliken som till exempel: ”Strindberg, är han författare?”
Föreställningen innehåller mycket humor. Inte minst när Verner von Heidenstam uppenbarar sig på scenen i full ornat. Niclas Angerborn spelar rollen med suverän bravur! Den excentriske aristokraten tillåts få något av Thor Modéens bombastiska pilsnerfigur över sig. Men det är förb. roligt och pregnant, på min ära. Vilken energi och scenpondus! Klockorna stannar och flugorna ramlar ner från väggarna. I and-ra scener kan han agera känsligt och lågmält seriöst.
Eva Granlund gör en mycket bra och porträttlik gestaltning av Ellen Key. Rollen är komplex. Hon skildras både som den hulda och muntra allmodern likväl som den allvarstyngda och dödsfilosoferande. Hon vill att Malin Blomsterberg ska vara hennes ljus på Strand, men Malin har också mörka, lite krampaktiga sidor som växer till under spelets gång. Mycket skickligt och fingertoppskänsligt spel av Maria Zackrisson-Mortensson.
Tre suveräna skådespelare på scen, några vita möbler, svart fondbakgrund och kapellmästare Göran Friman vid pianot. Den sistnämnde är dessutom ljusmästare och sufflör (som inte behövdes premiärkvällen). Det är allt – inklusive ett fantastiskt bra manus – som behövs för att skapa en engagerande helkväll i Vadstena. Helt i linje med Strindbergs idé om den Intima Teatern.