Plats: Kulturakademin, Motala.
Publik: Cirka 100 personer.
Längd: Cirka 1 timme och 30 minuter.
Medverkande: Anders F. Rönnblom med kompbandet Generalerna.
Anders F. Rönnblom tillhör pionjärerna som på sjuttiotalet förde in visor och det svenska språket i rockmusiken. Det stora kommersiella genombrottet uteblev dock och han har sedan dess ofta befunnit sig i utkanterna av det mediala blickfånget. Listframgångarna har således varit få men det föringar på ingalunda vis Rönnbloms bidrag till den svenska musikhistorien.
Mest känd är han förmodligen för ”Det är inte snön som faller”, en sång om julen vars råhet och samhällskritik tillsammans med en kontroversiell animerad musikvideo gick föga obemärkt förbi. När Rönnblom i sällskap med kompbandet Generalerna under fredagskvällen spelar på Kulturakademin berättar han att det är trettio år sedan han besökte Motala. Bättre sent än aldrig är känslan som tycks sväva bland publiken och det är uppenbart att det finns många som genom åren tagit till sig musiken och många som fortfarande gör det. Unga, medelålders och äldre människor är alla representerade vilket avslöjar tidlöshet, den sällsamma förmågan att fånga någonting mänskligt, att beröra och tala till fler generationer än sin egen. Det börjar något trevande.
Tiden går, ölburkar staplas till sist fyra, fem högt på borden innan Rönnblom och bandet kliver in på scenen. Sedan strular utrustningen, missljud i en förstärkare och jag undrar om det ens gjorts en soundcheck. Hur som helst, det är så där nonchalant och diskret oförskämt som bara rock n’ roll kan vara. Alltså helt i sin ordning. Gammalt material varvas med nytt och bäst i mitt tycke är nog ”Tambourines & Lovers” samt ”Jag kysste henne våldsamt” som får delar av publiken att dansa. Mellansnacket minimeras, musiken får tala för sig och det andas rock n’ roll. Texterna är ofta politiska men samtidigt existentiella, något inåtvända med ett rikt bildspråk, på ett sätt som för tankarna till en viss Bob Dylan. Vem vet, kanske är Anders F. Rönnblom vår svenske motsvarighet? Kvällen avslutas till sist, föga överraskande, med en julsång. God jul, god jul, god jul!