9–11 september
Konstrundan i Vadstena är bilfri. Det verkade som om hälften av Vadstenas invånare, tillsammans med många ditresta, strosade längs de gamla stenlagda gatorna under lördagens klarblå himmel. Frågan är om en jämförbar uppslutning förekommer på nån annan svensk ort?
Det är svårt att undvika att kvalitén varierar på ett arrangemang av den här typen. Av olika skäl nämner jag bara några av de intressantare och mer framträdande deltagarna. Till dem hör ett par av Vadstenas konsthantverksankare, Berit Johansson och Richard Asp. Berit är en välkänd glaskonstnär som producerar allt från prydnadsföremål till pjäser som faller under konstbegreppet. Till det mest intagande den här gången hörde tjocka glasskivor, avsedda som fönsterdekorationer. I det lätt frostade glaset är färgade figurationer ingjutna. Effekten i motljus blir anslående. Richard Asp tillverkar bland annat skåp i plåt och järn. Fläckvis har plåtarna fått en roströd patina som upprättar en dialog med de mer handfasta smidesdetaljerna.
Johan Malm drar upp konturlinjer med tusch och arbetar sedan vidare med bilderna i datorn. Dramatiska inslag får bilderna att dra mot serieteckningskonsten. Birgittasystrarnas präst, Peter Zacharewicz, visar foto i Birgittasalen, som var kyrksal innan den nuvarande kyrkan stod klar. Hans foton, från olika delar av världen, speglar dels en djup skönhet, dels ett vackert förfall.
Erkki Saikkonen, denne fotokonstens fanbärare, har länge intresserat sig för gamla transformatortorn. Ganska många av dessa hagars och åkrars tysta vaktposter står fortfarande utspridda på landsbygden. De har sedan länge accepterats av den omgivande naturen. Det framgår av Erkkis bilder, liksom den nostalgiska poesi som alstras ur deras närvaro.
Mikael Kenlind, som visar glasobjekt i Vadstena Konstgalleri, vore värd en egen recension. Här handlar det om konstglas av global dignitet. När branschen brottas med utmaningar, inte minst i Småland, håller Vadstena ställningarna på glasfronten.