Hon framhöll skönheten i landskapet och den dragningskraft det länge har haft på konstnärer och kulturutövare.
Ombergsbygden har procentuellt störst andel konstnärer och konsthantverkare i länet. Region Östergötland stödjer samtliga konstrundor, framhöll Anne Hederén, eftersom man anser att arrangemangen skapar viktiga möten mellan människor och bidrar till kreativiteten. Trots det är inte alla med på själva konstrundan. I år är 14 ateljéer och verkstäder öppna med 24 medverkande.
Ute på torget ståtade ett antal objekt och skulpturer i spontanistisk och kollektiv anda. Lite vilt, vitalt och effektivt som pr för arrangemanget. En bra översikt gavs i föreningen Omkulturs galleri. Måleri i olika tekniker dominerar, men här finns också representation av keramik, smycken, textil, konstsmide och skulptur.
En visuellt riklig buffé av skaparkraft. Den konstnärliga höjden varierar av naturliga skäl. En del har kommit längre i sin utveckling av form, färg, material och uttryck. Dit hör Morgan Johansson träffsäkra akvareller, Jeanette Bennichs och Karin Langhards brukskeramik, Ila Örtlunds målning ”Vallmorabatten”, Svetlana Gurkos fågelmålning, Stig Bloms silversmide. Och vem charmas inte av Johan Örtlunds akvarell ”Ferguson”, en anrik traktor.
Till de säkra och mångkunniga veteranerna räknas också Gebbe Björkman och Lasse Frisk. Den förstnämnde har bästa läget med ateljé mitt i stan. Han är ju närmast ”kunglig hovleverantör” med verk till både Nobelprisstiftelsen och statliga frimärken.
Kontakter och resor långt utanför både regionen och landet har Lasse Frisk sedan länge. Han har tagit intryck både av färder i både öster- och västerled, från Indien till Mexiko. Detta kan ses i hans friare och mera spektakulära gestaltningar. Den skiljer sig avsevärt från hans stilfullt sobra porslin och keramik. Hans verkstad är synnerligen värt ett långt besök liksom Morgan Johanssons originella ateljéhus i Väderstad. Redan efter några timmar hade han 300 besökare.
Det kan inte nog ofta påpekas att kultur handlar om möten och kommunikation. I grunden är det en social verksamhet för människa till människa. Men ibland ses inte detta grundläggande mänskliga behov som tillräckligt ”fint” i teoretiska texter och sammanhang. Konst för konstens egen skull blir ju inte tillräckligt som driftkraft. På konstrundor stortrivs jag själv i den sociala kontext och alla spontana möten med människor och samtal som uppstår. Kultur uppstår när kontakt skapas på alla nivåer.