29 april–1 maj
Den har vuxit till sig ordentligt. Dessutom 20-årsjubilerar en av Sveriges längsta konstrundor. Över 120 konstnärer och konsthantverkare öppnade sina ateljéer i helgen. Bra översikter fanns på konsthallarna i Motala och Askersund. Enbart i Motala konsthall visades 130 olika verk av samtliga medverkande konstnärer. Och folk är i rörelse, tittar och pratar. Konstrundan skapar skönt avslappnade mötesplatser.
Stämningen är öppen, folklig och generös. Men inget ståhej, snarare lågmält vänlig och eftersinnande. Det är kul. Frågan är dock om inte hela evenemanget har vuxit sig för stort och långt. Ett par dagar skulle behövas om man skulle vilja se allt. Lite frustrerande att behöva välja bort så mycket av tidsnöd. För oss som inte bor i trakten skulle man önska sig en samordnad pensionatsnatt med god mat och informella samtal.
Vidare kan man fundera över att så många människor dras till konst och hantverk, både utövare och besökare. Trots att föreningslivet går ner, så verkar det som om allt fler lockas till eget och individuellt kreativt skapande i olika material. Det stora utbudet ger en marknad med varierad kvalitet till form och innehåll. Resultaten är blandade. Ibland är idé och gestaltningsförmåga både originell och bärkraftig, andra gånger kan idéerna vara ganska tråkiga och formuleringskraften lite tunn.
Konsthallen i Motala, Duberska gården, Kafé Utsikten och kulturstadsdelen gamla Motala verkstad var vad jag hann med. På den förstnämda vill jag lyfta fram bildkonstverk av följande konstnärer som särskilt intressanta och välformulerade: Marianne Baggers ”Stenhus”, Ulla-Carin Grafströms politiska satir, den skönroliga naivism hos Britt Marie Dahlbergs i ”Tanternas båtresa” och Anita Nilssons ”På väg”, Marita Olsson Bluums ”Kaffe”, Lennart Lindströms fina oljemålning ”Hönshuset, Ingrid Schöön Holmbergs gula ”Later”.
Bland keramik, glas och skulptur utmärker sig positivt framför allt Helena Kiermans rakubrända keramikskål ”Krackelerade drömmar”, Annette Alsiös läckra vinglas och Christina Agnedotters expressionistiska jordglob med taggtråd med den uppfordrande titeln ”Skäms du också?”.
Många av Carl Lindhes fotografier i Dubergska gården är stil- och träffsäkra och värda att stanna till framför.
I Galleri K-ringen blir jag glad åt Göran Hedbergs nya stora, nästan abstrakta målning ”Times moves slowly”. Bra är också Lovisa Nordstedts poetiskt stämningsfulla installation.
I K-ringen finns också den unga konstnären Linn Marie Carleheds flerfaldiga installationer. Den scenografiska iscensättningen av den mytologiska nornorna är spännande och magisk. De skapar ofullkomliga livstrådar, men ack så mänskliga i sin ofullkomlighet. Precis så känns hela konstrundan. Ofullkomlig och mänsklig. Sådana är vi – men levande och ropandes på mera liv.