I många år har Gebbe Björkman med sitt måleri underhållit och tjusat, inte bara naturälskare, fågelskådare och så vidare, utan många olika kategorier av människor. Redan tidigt i karriären hade han kunnat excellera med sin teknik, men satsade på att mer inkännande framställa och förmedla situationer och miljöer som är utmärkande för djur eller speciella naturavsnitt. Det där har han fortsatt med och utvecklat under sitt långa konstnärskap.
På senare år tycker jag mig ha märkt av ett ökat intresse av att lyfta fram stämningsskapande scenarier, lite grand som en del engelska eller holländska naturskildrare är duktiga på. Platser ute i markerna, där det alstras en säregen atmosfär, ofta tilltalande på olika sätt, växer gärna fram under Gebbes penslar.
Många kan säkert se honom som fågelmålare, men i min värld är han i första hand landskapsskildrare. Men fåglar finns representerade på den här utställningen, i grönska eller tillsammans med en blommande kvist. De är genuint porträttlika, men ändå inte så där minutiöst avbildade som hos vissa fågeltolkare. I en serie svartvita illustrationer till en bok om korpen, har han riktat in sig på att fånga något av den mystiska fågelns "själ". Här framgår det som varit känt länge; att Gebbe Björkman är en lysande illustratör.
Omberg - Tåkern har länge varit väsentliga inslag i hans "livsluft". Med de här områdena är han ytterligt förtrogen. Jag föreställer mig att han kan känna in vilket humör berget är på, vilka signaler det sänder ut vid olika tillfällen. Förtrogenheten avspeglas i målningarna, vilket skänker en känsla av närvaro.
Några större akvareller på styvt papper uttrycker en förtätad stämning av vinterskymning. De är både vackra och suggestiva.
Utställningen i Vadstena Konstgalleri visas till 27 augusti.