Pågår till den 8 juni.
Utställningstiteln ”Hundår” kan både syfta på tid och något symboliskt. Innebörden kan betyda slitsamt, hårt arbete med konsten. Eller varför inte ett år med hunden. Eva Kerek gör upptäckter via promenader med Hasse. Hundens nos och hennes ögon är sensibla instrument. Man brukar ju säga att en hunds luktsinne motsvarar en fotbollsplan, medan vårt ett frimärke. Kanske gäller det omvända för synen. Människans bästa vän ser ju inte lika bra som vi.
Eva Kereks målningar kan beskrivas som charmig naivism med rötter i förra sekelskiftet. Konstnärer som Rousseau, Marc Chagall, Sven X:et Erixson, Hilding Linnqvist, Olle Olssson och Alma Öhrström arbetade medvetet med anknytningar till folkkonstens och barnens oförstörda sätt att göra bilder.
Men Eva Kerek är ännu friare. Obesvärat viker hon ut hela perspektiv, målar staket som ligger ner utan att vara helikoptersedda. Vardagslivet skildras i en munter, berättande stil, kanske till och med lite anarkistiskt vilt och ohämmat. Hund, flicka, hus, träd, möbler och blommor är återkommande motiv i klara färger som rött, grönt, blått – men också svart, som ger en skarp udd.
I målningarna på ritfilm lämnar hon ofta ytor omålade, vilket framhäver ljuset och transparensen. Oljor på duk blir däremot heltäckande, vilka jag egentligen föredrar som jämförelse. Här och var dyker en lust upp till täta mönsterformationer. Ofrånkomligt är det lätt att tycka om Eva Kereks konstnärskap. Man kan nästan bli avundsjuk på hennes konstnärliga inställning till tillvaron, bortom kylig och intellektuell rationalitet. Hela livet skulle ju kunna vara som ett hundår – men det blir kanske lättare att leva med den naivistiske målarens grundsyn.