Visas till 14 augusti
I ett av museets rum har en utställning i fyrtiotalsatmosfär arrangerats. Den innehåller bland annat två större dukar som skänkts till museet av en sondotter till Elena Pääbo, som en gång tillverkade dem.
Elena var en ansedd knypplerska i Tallinn med omnejd. I andra världskrigets slutskede drevs, av alla umbäranden och fasor, många balter till att lämna sina hemländer. Elena Pääbo och dottern Olga började 1944 fotvandra från Pärnu vid Rigabukten. Då var Elena sjuttio år och hade varit änka i tjugo.
I resväskan hade hon packat ner sina finaste spetsar och dukar. Hon valde bort saker som hade varit praktiska eller kanske rent av nödvändiga, inte bara för att kvalitén på hennes arbeten var och är mycket hög, utan sannolikt också med tanke på de oräkneliga timmar hon lagt ner på dem.
Ingen vet hur lång tid det tog för de båda kvinnorna att vandra från Estland, genom Lettland, Litauen och Polen för att slutligen komma fram till det hårt krigshärjade Berlin.
Nu, långt efter hennes död 1947, uppmärksammas Elena Pääbos knypplingskonst och familjen Pääbos öden med den här utställningen. Dottern Olga levde många år i Kanada. Moderns spetsar vårdade hon ömt.
Det var Olgas brorsdotter Karin, som då bodde i Stockholm, som tog det initiativ som utmynnade i en kontakt mellan Vadstena Spetsmuseum, familjen Pääbo och estnisk knypplingskonst.
I ett annat rum visas nutida estnisk knyppling. Det är nio kvinnor som åstadkommit dessa vackra skapelser och med dem förvandlat rummet till något av en skattkammare för textilt konsthantverk. Man kan inte annat än häpna över målmedvetenheten och skickligheten.