16/8
Vilken vacker bygd, vilket sensommarväder och vilken sommarljus helgedom man fick uppleva som förspel till tisdagens konsert – den stora publiken hann bli välvilligt inställd redan innan de hunnit ta plats i de vinkelhakar till bänkar som kyrkan är utrustad med. Hur skulle Brasskvintetten kunna svara upp mot detta?
Jodå, utmärkt! Utanför programmet spelade de först ”Emigrantvisan”; varmt, varsamt, vårdat, vilsamt, via ett väldigt vackert visarrangemang av trumpetaren Mikael Wittwång.
Vagn Holmboes ”Kvintett nr 2” var skräddarsydd för besättningen, tydligt ”brassig” till sin karaktär och säkert rolig och tacksam att spela. Det klingade förhållandevis modernt, samtidigt anade jag i första satsen ekon från renässans eller tidig barock, typ Monteverdi. De fem varierade satserna framfördes nyanserat och disciplinerat.
Lite mer skavde det om ”Music for five” av estländaren Eino Tamberg, ett stycke som hade den kryptiska karaktärsbeteckningen ”rastlöst och ljuvt” – inte lätt att åstadkomma när kasten är tvära mellan de expressiva extremerna. Utan samma klockrena brassatmosfär som Holmboes stycke fanns det gott om tekniska knepigheter för musikerna att bita i, och utan deras höga nivå hade musiken inte förmedlat ett dugg till mig.
Programmet avslutades med Victor Ewalds glansfulla, harmoniska och tryggt balanserade musik, lätt att ta till sig redan vid första genomlyssningen.
Efter att rättmätigt ha bejublats spelade ensemblen ett extranummer som jag tror mig känna igen som Dowlands ”The king of Denmark, his gaillard”.
Härligt att vi har en sådan ensemble som Östgöta Brasskvintett i vårt lokala musikliv!