Lennart Wantzin, sång, gitarr; Jonny Andersson, sång, keyboards; Kenneth Karlsson, bas; Caroline Hänström, fiol.
Motala Convention Centre/Folkets hus
11 mars
Rebell är en kombination av Björn Afzelius döttrars namn, Rebecka och Isabell, det var namnet på Afzelius skivbolag och numera på den grupp som vill hålla liv i den sedan 17 år bortgångne artistens sånger.
Kvartetten smyger försynt upp på scen, flera minuter före utsatt tid (!) och inleder utan åthävor med att framföra ”Ingenting förändras av sig självt”.
Frontmannen Lennart Wantzin berättar sedan att Björn Afzelius faktiskt besökte Motala sju gånger under karriären, och själv har han i drygt 15 år rest runt och presenterat en ”kulturmusikalisk resa i Björn Afzelius liv”, på senare tid med sin grupp Rebell.
I foajén finns en liten utställning: porträtt av den unge Björn, och foton där han lägger armen om den palestinske presidenten Yassir Arafats axlar. Den politiske Afzelius alltså. Rebells konsert har ambitionen att spegla hela människan; den förmodligen svåra barndomen i det frikyrkliga Småland, den politiskt engagerade ”proggaren”, kvinnokarlen med de komplicerade kärleksförhållandena, pappan till de två döttrarna, festprissen.
Lennart Wantzin påpekar då och då hur aktuella texterna ännu är i Afzelius sångkatalog, men kvällen kommer mer att handla om den komplicerade privatpersonen, vars musik gled från lite fyrkantig, korrekt progg till storsäljande dansbandsmelodier. Det hela glider mest in på fascinationen för den sårbara människan och mindre på den politiske Afzelius och relevansen i hans texter i dag.
Musikaliskt klingar det stundtals fint, med Jonny Anderssons synttoner och Caroline Hänströms elförstärkta fiol. Men det musikaliska helhetsintrycket blir ändå rätt svajigt och oskarpt. Jag tror inte att hela gruppen hyser lika stor kärlek till Afzelius som frontmannen gör.
Betyget blir ändå snäppet mer än godkänt, just för Lennart Wantzins lågmälda men uppenbara passion för sin förebild.