Betyg: 4
”Juloratoriet” av Johann Sebastian Bach
Domkyrkans kammarkör, Östgöta Barock, Domkyrkans kammarorkester, sopran Anna Jobrant, alt Karolina Blixt, tenor Olof Lilja, bas Lars Arvidson, dirigent Marie-Louise Beckman
Domkyrkan i Linköping 11/12
Från min barndom minns jag hur påverkad jag var av skiftningarna och kontrasterna mellan olika högtider: allvaret, glädjen, eftertanken, förväntningarna. Året fick därmed olika profiler och karaktärer, något jag saknar när jag i vuxen ålder ibland upplever mycket som jämntjockt och slätstruket.
En effektivare medicin och återerövrande av barnets känslighet än Bachs ”Juloratorium” är svårt att tänka sig! Redan inledningen med sina blockflöjter och trumpeter signalerar en ton och en atmosfär som tveklöst målar tillvaron i julens jubelfärger - här är inget slätstruket längre!
Marie-Louise Beckman slog an ett friskt tempo och orkestern spelade spänstigt. De skickliga barocktrumpetarna imponerande. Så gjorde också sångsolisterna, som Bach har gett gott om plats. Utrymmet i denna anmälan räcker inte till för att gå in på vars och ens insatser, men samtliga fyra övertygade. Dock hade min favorit Jobrant lite svårt att volymmässigt göra sig gällande mot orkestern.
Musikerna åstadkom en av kvällens finaste stunder i den instrumentala inledningen till oratoriets andra avdelning, den ljuvaste av vaggsånger med en melodi som Bach måste ha hämtat från en annan värld. Och vilken osannolik konstfullhet som fanns i de slingor som kapellmästaren Torbjörn Köhls violin lindade kring altarians sångstämma!
För mig är ändå körens koraler de största underverken. De är hållplatser, andhämtningar och kommentarer till det som just sjungits. Mest av allt är de vackra – på ett nästan smärtsamt sätt. Bachkoraler brukar tåla olika sorters framföranden, men den här körens varianter var oklanderliga: genomtänkta fraseringar och varsamhet om det textliga innehållet.