Tonsättare från Iran och Turkiet var representerade, flera av dem arbetar i motvind och får kanske inte sin musik uppförd i hemlandet – vilken välgärning att lyfta fram dem!
Till exempel Mofakhams ”Ludus Consonus”, en svårgripbar och hämningslös allt-på-en-gång-utlevelse. Kontrasten till den efterföljande ”Non-linear continuum” av Yürür kunde inte vara större: dröjande, utan taktstreck och med mycket ”luft” som påverkade lyssnarrollen.
Av Jan Allard från Norrköping spelades ”Quattor Aura” Vid sidan av de inledande lite lyssnarkrävande styckena lät det traditionellt med fyrtakt och treklanger, men det fick ett fint framförande som den närvarande tonsättaren torde varit nöjd med.
Förutom det trimmade och glansfulla samspelet kom vars och ens individuella skicklighet i dagen, främst tonbildningen som den avnjöts i Jörgen Petterssons altsax i ”Tease – Interference” av Maria Lithell Flyg, ett stycke med ett fascinerande bortdöende slut – mästerligt utfört!
I Samsaminias ”4our” med sina märkliga akustiska fenomen lät det ibland som slag på en stor gong – hur kan saxofoner åstadkomma det?
Jo, det HAR hänt att jag vid konserter med nutida konstmusik tittat efter ”dolda kameran” och undrat om någon drivit med mig! Ska jag se allvarlig ut, eller ska jag skratta? Den risken finns inte med Stockholms Saxofonkvartett! De presenterar sitt program synnerligen avspänt och informativt, och musiken de levererar är intressant, rolig och angelägen!