Solkysst men långt fader-son-drama

Har Jacques-Yves Cousteau en lustig mössa? Jodå, och i det här solkyssta men långdragna fader-son-dramat får man veta bakgrunden till mössor, familjeslitningar och alla äventyren.

Jacques Cousteau ägnade livet åt havet. Sönerna följde i hans fotspår.

Jacques Cousteau ägnade livet åt havet. Sönerna följde i hans fotspår.

Foto: Noble entertainment

Filmrecension2017-04-21 05:55
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

För dem som har sett Wes Andersons "Life aquatic" (2004) kommer nu chansen att se originalet. Äventyraren Jacques-Yves Cousteau (Lambert Wilson) var en minst lika egensinnig person som Bill Murrays kapten Zissou, ska det visa sig. I den här filmen får man även träffa hans minst lika frisinnade fru Simone (Audrey Tautou) samt deras två söner Philippe och Jean-Michel, som kom att viga sina liv åt pappans forskning och filmskapande.

I en genuint mysig inledning får man följa den unga, vackra sammansvetsade 1950-talsfamiljen, som skrapar ihop pengar till sin dröm: Att bygga skeppet Calypso och testa nymodigheten djuphavsdykning världen över. Äpplet dyker inte långt från trädet ska det visa sig. Redan som liten är favoriten Philippe ödesdigert orädd och en stor beundrare av sin far. När han och storebrorsan Jean-Michel inte får följa med på Calypso, utan placeras på internatskola medan föräldrarna far i väg blir lille Philippe förtvivlad.

Jacques tillhörde en generation karismatiska, ständigt solbrända män som helt ohämmat kunde leva ut sina drömmar. De var starka och självsäkra, och världen tillhörde dem. Men som den yngre generationen påpekar: De var även väldigt själviska. För vad åstadkommer egentligen Cousteau?

Ur sonen Philippes perspektiv byts snart barndomens oskuldsfulla äventyrslek mot svek, pengaproblem och storskalig filmproduktion (det är här de lustiga mössorna som besättningen måste bära dyker upp) med förljugna drag av Disney. Familjen sargas, skuldberget och hybrisen växer i rask takt. Dessutom har pappa Cousteau hela tiden gått oljebolagens ärenden.

Minst en halvtimme för lång blir "Jacques – havets utforskare" ett sentimentalt fadersporträtt som avslutas i tragedi men också i försoning och bättring från faderns sida. Audrey Tautou åldras mycket trovärdigt i rollen som den ständigt bedragna och småbittra Simone men bäst är alla storslagna naturbilder. Det blir nästan meditativt skönt att hänga med ner i djupen. Precis som Jacques-Yves Cousteau själv inser på äldre dagar: Det är onekligen dags att kavla upp ärmarna och rädda planeten nu. (TT)

Jacques – havets utforskare

Betyg: 3

Drama

Regi: Jerome Salle

I rollerna: Lambert Wilson, Audrey Tautou, Pierre Niney

Åldersgräns: 7 år

Läs mer om