Drama
Regi: Stéphane Brizé
I rollerna: Vincent Lindon, Karine de Mirbeck, Matthieu Schaller
Åldersgräns: 15 år
Godtyckliga regler, maktlöshet och människovärde står i centrum i den här sällsynt träffsäkra historien. För alla som någonsin suttit på en meningslös kurs på arbetsförmedlingen är detta en rejäl dos upprättelse i en säker och lågmält rasande form.
Den bakvända klassresan är en ny trend i arbetsskildringar på film. Bröderna Dardenne slog till häromåret med "Två dagar, en natt" där en oglamorös Marion Cotillard spelade en fabriksanställd som fick böna och be sina arbetskamrater att avstå sin bonus för att hon skulle få behålla jobbet. I filmer som "Äta sova dö" och kommande "Yarden" skildras skuggsidor i arbetslivet, där begrepp som "kollektivavtal" och "rättigheter" är främmande fåglar.
I "Marknadens lag" plockar Stephane Brizé upp tråden. Hans huvudperson, 50-årige Thierry, har blivit av med sitt stabila fabriksjobb och verkar ha tappat lite av den där typiskt franska kämpaglöden. Efter månader av meningslösa "sysselsättningar" i arbetsförmedlingens regi är hans medelklasstillvaro hotad på allvar. I en av många scener som balanserar skickligt mellan absurditet och allvar sitter han på banken, där det enda han kan få är en livförsäkring, "så att han har något att erbjuda sina närmaste när han dör".
Vincent Lindon spelar, fenomenalt, en man vars ögon helt har slocknat. Kameran ligger hela tiden tätt på honom och registrerar minst skiftning när han blir utsatt för ständiga mikroattacker, på det sättet som de som står utanför systemet får finna sig i att bli. Inte blir det mycket bättre när Thierry till slut får ett nytt jobb, som säkerhetsvakt på en stormarknad. I hans jobb ingår inte bara att fånga snattare, även personalen ska kontrolleras. Men någonstans under den apatiska ytan vilar ändå ett raseri i Thierry.
Precis som i bröderna Dardennes film är det i gemenskapen, den äkta, med andra människor som det går att hitta en liten gnutta ljus och hopp. För Thierry har en familj, vilket visserligen ökar pressen på honom men också är en förutsättning för hans fortsatta mänsklighet i ett kyligt och ständigt kalkylerande samhälle. (TT)