Klichéerna staplas på varandra

Skalet är villigt men anden är svag i den här nyversionen av en japansk mangaklassiker. Bristen på sci-fi-originalitet uppvägs bara nästan av Scarlett Johanssons lustiga robotstil och en handfull scener som ekar av lite intressant kropp- och själ-filosofi.

Robotkropp. Scarlett Johansson spelar Major, som har en mänsklig hjärna men en robotkropp, i "Ghost in the shell".

Robotkropp. Scarlett Johansson spelar Major, som har en mänsklig hjärna men en robotkropp, i "Ghost in the shell".

Foto: Paramount Pictures

Filmrecension2017-03-31 06:00
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

I en ständigt blinkande och hologramtyngd neurologisk utmaning till stad har vår tids botoxförbättringar bytts mot ständiga cyberuppgraderingar av både kropp och själ. ”Vad är du” är en normal fråga i denna näraliggande framtid. Det är inte helt enkelt att se om någon är en människa, robot eller lite av varje.

Längst i den cybernetiska utvecklingen har Major kommit. Hennes hjärna räddades av forskare strax innan hennes kropp kollapsade i en drunkningsolycka. Med ett nytt, högteknologiskt skal är hon den första av sitt slag: En robot med mänskligt inre. Ett perfekt vapen i händerna på ett företag som på något oklart uppdrag av regeringen sköter en specialstyrka med vetenskaplig spjutspetsprofil.

Major, som spelas av Scarlett Johansson, var i den ursprungliga mangaserien av Masamune Shirow asiat. I förhandssnacket om den här filmen har det trista hollywoodska oskicket att ignorera annan etnicitet än ”kritvit stjärnstatus” dykt upp.

Så kallad ”white-washing” bör givetvis diskuteras men i just den här filmen känns det i alla fall inte manustekniskt ologiskt att Major ser ut som hon gör. Det är ett större problem att Scarlett Johansons robotstil är lite ofrivilligt komisk i sitt rörelsemönster. Det är i och för sig ganska kul att se henne ånga fram som ett kylskåp. Mindre kul att så mycket av speltiden fokuserar så ogenerat mycket på hennes ansikte och kropp. Det är i närbilderna på hennes hud, ögon, läppar och bröst som filmen vilar mellan de mer actionladdade varven. Tyvärr stannar intresset för Major mest på ytan och inblickarna i hennes inre blir desto mer sparsmakade.

Det är synd eftersom grundfrågorna – var gränserna mellan människa och maskin egentligen går och huruvida kroppen och anden/själen kan skiljas åt – är evigt aktuella och intressanta. I stället för lite utmanande filosofi på det området, som gjorts så snitsigt i ”Ex machina” och ”Her” på sistone, nöjer sig filmskaparna med ganska generisk action och staplar klichéer, både i fråga om rollfigurerna men också rent bildmässigt, på hög.

Om man är sugen på att se kombinationen Scarlett Johansson i superhjälte-outfit och lite högexplosiv artificiell intelligens i relation till mänskligt liv så finns ett bättre alternativ: ”Avengers: Age of Ultron”, en betydligt mer kvalitativt underhållande extra-allt-upplevelse. (TT)

Science fiction

Ghost in the shell Regi: Rupert Sanders I rollerna: Scarlett Johansson, Juliette Binoche, Michael Pitt Åldersgräns: 11 år