Drama
Regi: Stéphanie Di Giusto
I rollerna: Soko, Gaspard Ulliel, Lily-Rose Depp, Amanda Plummer
Åldersgräns: Från 11 år
I detta intagande biografiska drama tecknar långfilmsdebutanten Stéphanie Di Giusto ett poetiskt och mångskiftande porträtt av dansaren Loïe Fuller – under 1800-talets slut lovprisad för sina storslagna, tekniskt komplexa dansshower.
Loïe Fullers liv är en biopic-dröm. Denna amerikanska danspionjär, och hennes resa från den amerikanska landsbygden till Folies Bergère-teatern i Paris under Belle epoque-eran – liksom hennes banbrytande serpentindans – bär på lika mycket angelägenhet ur genusperspektiv, som filmiskt berättarmässiga möjligheter.
Och långfilmsdebuterande Stéphanie Di Giusto utnyttjar dessa – till stor del. I rollen som Fuller ses den hajpade franska singersongwritern Soko, som enligt utsago tränade dans på heltid under två månader inför inspelningen. Resultatet är onekligen ett övertygande fysiskt iklädande av denna scenkonstinnovatör, om än med vissa väl modernt redigerade dansscener – färgade av Di Giustos förflutna som musikvideoregissör.
Filmens inleds i Illinois där Fuller lever med sin alkoholiserade pappa (Denis Menochet), fram tills dennes död då hon beger sig till Brooklyn och där för första gången får uppleva tjusningen i att fånga en publik, delvis via sin virvlande kjol. Det hela blir startskottet för den närmast hypnotiska dansstil präglad av långa tygstycken, som Fuller kommer att utveckla på plats i Paris.
Dit tar sig Fuller genom att snatta pengar till en båtresa. Den bestulne, den etersniffande aristokraten Louis Dorsay (Gaspard Ulliel), följer efter till Ljusets stad, förlåter Fuller för stölden och blir hennes mecenat. Mer infekterad är relationen mellan Fuller och hennes konkurrent, den likaledes amerikanskfödda Isadora Duncan (Lily-Rose Depp), som gäckande sticker hål på Fullers stjärnglans.
Trots filmens titel och Sokos lysande serpentinsekvenser är danselementen sekundära till Loïe Fullers gripande livshistoria, där en kvinna från de enklaste av villkor i USA, transcenderar geografiska, kulturella och könsmässiga gränser, för att bli en av Art nouveau-rörelsens mest tongivande figurer. (TT)